Loved You First - Chapter 30
PREVIOUSLY:
Han hade fixat denna myshörna för mig. För min skull. Tårarna började återigen rinna ner för mina kinder. Jag ville ha honom här hos mig, men vi hade bråkat. Ett stort dessutom. Allt som hände efteråt var mycket suddigt. Niall hade sagt något som han visste att jag skulle ta illa upp av. Jag hade inte kunnat hålla mig utan slagit till honom hårt. Efter det hade vi båda skrikit saker som vi egentligen inte alls menat. Vi båda var bara sårade liksom. Jag suckade och lutade huvudet mot fönstret samtidigt som jag kramade om kudde.
De resterande dagarna låg jag bara i sängen. Harry hade tittat till mig ett par gånger och undrat vad som hänt. Jag sade bara att jag hade ont i huvudet och var trött eller något annat. Jag ville inte berätta för Harry om kyssen, men förr eller senare skulle jag ändå få behöva göra det. Jag tror pressen hade fått tag på en bild eller flera och jag vill att Harry ska få veta det från mig och ingen annan. Dock orkade jag inte med det nu. Nialls ord ekade i mitt huvud. "Loved you First." Vad menade han med det? Han hade ju alltid sett mig som en syster och inget annat. Jag suckade och vände mig om i sängen. Jag tog ett djupt andetag, slängde en blick på klockan innan jag blundade och försvann in i drömmarnas värld.
Jag reste mig hastigt upp och tittade mig omkring i rummet. Vilken tur! Det var bara en dröm. Jag fick syn på Harry som satt på en stol vid sängen. Jag torkade bort svetten från ansiktet och suckade högt.
- I think we must talk, Harry, mumlade jag och rättade till mitt hår.
- I think so too.
Jag suckade.
- Niall kissed me and I kissed him back. And.. I liked it.
- I know, sa Harry lugnt.
Jag satte nästan mitt egna saliv i halsen. Hur hade han fått reda på det? Hade det kommit ut i tidningen redan? Omöjligt. Hade han sett oss? Aldrig. Han satt kvar i sängen när jag gick ut och letade efter Niall. Hur fan hade han fått reda på det? Som om han hade hört mina tankar, sade han:
- Niall told me. Well, not that part that you liked it. But everything else.
Jag drog för andan och blåste ut luften i en flämtning.
- I forgive you Erica. I love you. We all make mistakes. Its okey. I've done my mistakes too, sa han mjukt och log ett charmigt leende mot mig.
- What was your mistakes? Frågade jag.
Han log ett falskt mjukt leende. Jag satte mig upp i sängen.
- What have you done? Utbrast jag.
- Nothing honey, sa han och reste sig upp och gick mot dörren.
Jag hoppade genast upp och sprang bakom honom. Tog tag i hans handled och fick honom att vända sig om mot mig.
- I told you..
Han stirrade stint på mig innan han tog ett djupt andetag.
- I've slept with someone.
Jag kände hur jag tappade hakan och hur mina ögon förstorades.
- When? How many times?
- Erica..
- I said, how many times? skrek jag.
- Many..
Jag kunde inte hejda mig. Jag drog upp handen och slog till honom hårt på kinden.
- HOW COULD YOU DO THIS TO ME?!
- It just happened..
- When did it start and when did it stoppad? Utropade jag.
- Four months ago. It stopped a week ago.
Jag knöt min näve och slog hårt till honom i ansiktet. Jag var egentligen inte den som slog folk men Harry hade förändrat mig, under hela vårat förhållande. Jag hade ändrats. Till något sämre. Jag stirrade på det röda märket på hans ansikte. Jag kunde inte ångra något. Tårar samlades i mina ögon.
- I dont get how you could do this to me?!!!
- I'm sorry Erica. I had too.
- You did not have too!
Louis perspektiv:
Skrik och slag hördes i Ericas rum. Jag mötte Liam, Niall och Zayns ögon. Niall reste sig upp, antagligen för att springa in i rummet och kolla till så att ingen hade skadat sig och hur hans första och enda kärlek mådde. Jag tog tag i hans arm och drog ner honom på stolen igen.
- Let them do this on their own, sa jag lugnt.
Harry röst dånade nu igenom lägenheten och hans skri överröstade Ericas. Ändå kunde man inte höra vad de sa. Men att förstå på deras röster, hörde man att båda för jävligt arga på varandra. Tillslut såg man Harry i hallen påväg mot dörren och Erica som sprang efter honom och skrek. Harry vände sig irriterat om.
- I said it was a mistake! Skrek han.
Erica tystnade och en stor tystnad uppstod i hallen.
- You can't make the same mistake twice. The second time, is not a mistake, its a choice, sa hon långsamt samtidigt som en tår rullade ner på hennes kind från hennes gröna ögon.
- You did it more than one time, more than two and three times. You cheated on me through our whole relationship.
Harry tog ett steg mot Erica, som backade ett steg tillbaka. Harry drog upp sin hand för att försiktigt smeka hennes arm, men hon drog snabbt bort sin arm. Harry tittade sårat på henne och hon stirrade trotsigt tillbaka.
- Erica.. It didn't went a moment, that I didn't think about you and I..
- Stop talking, utbrast Erica.
Ännu en tår rann ner för hennes kinder. Man såg att hon försökte hålla ihop. Hon ville egentligen gråta högt och länge men hon försökte se oberörd och stark.
- I can't do this. You are not worth it and obviously I'm not worth it either.
- Erica. Please dont do this. I love you.
- Don't tell me what to do and not what to do. You did this to yourself. Its over, Harry. Over.
Är faktiskt väldigt nöjd med detta kapitel! Det blev längre än vanligt och det känns väldigt bra. Som ni ser börjar det hända grejer nu. Äntligen, va?
+3 kommentarer för nästa!:)
Länkbyte - Back For You.
Alla skriver alltid om den där speciella tjejen, som inte står ut i mängden eller som verkligen gör det, som hittar den perfekta killen, dess själsfrände och att de blir kära, lever dramatiska dagar, löser allt och simsalabim så lever de lyckliga i alla sina dagar efter ett pampigt stort bröllop. Men vad händer egentligen efter det? Blir allt verkligen så perfekt som det har beskrivits i alla böcker och drömmar hon haft, får hon uppleva allt hon drömt om och blir det verkligen ett lyckligt slut när slutet väl kommer?
Erica lever sin dröm, hon visade sig vara den där speciella tjejen från alla böcker och noveller som hittar den där perfekta killen, får uppleva mer dramatik än de flesta men i slutändan löser allt och nu är det bara ett steg kvar, det stora pampiga bröllopet. Men med bara 43 dagar kvar till den stora dagen händer det som absolut inte får hända, det där lyckliga slutet hon drömt om, allt det raseras. Niall finns fortfarande kvar vid hennes sida, men finns hon kvar vid hans? Kan förflutet förlåtas och bryggor bryggas upp igen? Kan man i hjärta och själ verkligen förlåta vänner en andra gång? Finns det verkligen något som heter ÄKTA KÄRLEK? Har det i sådana fall verkligen makten att ådstakomma vad som helst? Om ni vill veta svaren, byt blad och följ med Erica och Niall på deras väg att hitta svaren på den största utmaningen de någonsin ställts inför, är det möjligt att minnas?
Jag tycker den här novellen är så sjukt bra. Den har allt som jag tycker är viktigt med en novell. Tjejerna som äger bloggen och skriver på novellen skriver det detaljerat och de har en bra handling och bra upptadering. Dem kan skriva. Dem gör alla rätt när dem skriver och jag fullkomligt älskar deras novell och blogg!
Så kika in på bloggen och jag lovar att ni inte kommer bli missnöjda.
xx
Loved You First - Chapter 29
PREVIOUSLY:
Han ville inte att Erica skulle gå tillbaka till Harry. Han ville att hon skulle stanna här hos honom. För att han älskade henne. Ett ljus gick upp för Niall. Det var sant. Han älskade henne. Mer än en vän. Och viktigaste av allt. Han älskade henne först. Erica tog sats och skulle precis säga något, men Niall hann före.
- I Loved you first.
Han la ena handen på hennes kind innan han pressade sina läppar mot hennes.
***
Hon besvarade kyssen och allt annat stannade till. Ljuden runt omkring de försvann. Känslan av att dem bara var dem enda där uppstod. Ingen annan var i deras närhet och kyssen kändes så rätt. Erica drog vant upp händerna och drog de igenom hans hår. Niall lät ena handen glida ner mot ryggen och vidare mot rumpan. Med blyga händer grabbade han tag om hennes rumpa och tryckte sig, om möjligt, närmare henne. Hon kysste och bet girigt i hans läpp. Det kändes så rätt! Hon hade drömt om det här i flera år och nu hände det äntligen. Hon kysste sitt livs största kärlek. Han log i kyssen, vilket fick henne att lyckligt fnissa till, utan att kyssen avbröts. Han kunde inte fatta att han inte kommit på det tidigare. Han hade såklart vetat det hela tiden, men han hade inte ens tillåtit sig själv att tänka på sanningen. Den senaste tiden hade han dock gjort det. Tack vare Harry! Shit.. Harry.. Men.., hon var ju hans först. Erica måste ha känt hur Niall, plötsligt olycka, kommit. Hon avslutade kyssen och tittade ledsamt på honom.
- Niall? Frågade hon med mjuk röst.
- Harry, mumlade han tyst.
- Crap, mumlade hon.
Det blev tyst ett långt tag och ingen sa något på länge. Niall suckade innan han vände på klacken och började gå. Erica kände hur varje droppe blod i hennes kropp frös till is. Hennes ögon smalnade och pulsen pulserade snabbt. Vad i helvete höll han på med?! Hon gick med snabba steg mot honom.
- What the hell, Niall?
Han studerade henne noga. Hon var vacker även när hon höll på att explodera.
- What? log han falskt.
- Why are you planing to leave me?
- Because you have a boyfriend Erica. Harry Styles. If you remember? You and him have been together for months now and you were going to have sex with him for the First time today. He loves you and you love him..
- Not as much as I love you, avbröt hon.
Zoo:et i hans mage sprang runt i hans mage.
- You know this is wrong.
- No, Niall. This is right. You know that! Niall, you know this is right. You know it is going to be you and me.
Två timmar senare (Ericas perspektiv):
Jag satt på mitt rum på fönsterkarmen i Nialls lägenhet med hörlurarna i öronen och hög musik som spelades. Jag hade satt upp håret i en slarvig hästsvans. Två slingor hade lagt sig på vardera sida.
-
Jag tittade mig omkring i huset. Niall tog tag i min hand och drog mig in i huset. Han log stort och öppnade dörren. Jag tittade återigen runt omkring mig.
- Is this my room?
- Yes, sa han och log stolt.
Jag flinade och gick försiktigt in i rummet. Niall hade verkligen sinne för smak. Mitt rum var som mitt rum. Det var perfekt för mig.
- Is there any wishes?
Jag vände mig om och flinade.
- I've already done that too, sa han och log.
Jag rusade fram mot fönstret och såg mycket riktigt en mys hörna vid fönstret. Jag började springa mot Niall. Hoppade upp i hans famn och kramade hårt om mig. Hans händer höll om mina ben och han lutade huvudet mot min axel. Jag hoppade ner och kysste honom på kinden innan jag glatt hoppade runt i rummet.
- Thank you! Thank you! Thank you, Thank you!
-
Han hade fixat denna myshörna för mig. För min skull. Tårarna började återigen rinna ner för mina kinder. Jag ville ha honom här hos mig, men vi hade bråkat. Ett stort dessutom. Allt som hände efteråt var mycket suddigt. Niall hade sagt något som han visste att jag skulle ta illa upp av. Jag hade inte kunnat hålla mig utan slagit till honom hårt. Efter det hade vi båda skrikit saker som vi egentligen inte alls menat. Vi båda var bara sårade liksom. Jag suckade och lutade huvudet mot fönstret samtidigt som jag kramade om kudde. 
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
3+ för detta kapitel! Blev faktiskt nöjd med detta kapitel men förlåt för eventuella stavfel.
Loved You First - Chapter 28
PREVIOUSLY:
Väl i hallen hörde jag hur Harry skrek till av frustration och slog näven i väggen. Jag ryckte till av räddsla men tog ändå på mig mina skor och sprang mot Nialls lägenhet. Louis, Zayn och Liam satt där vid köksbordet. Liam skulle precis säga något men jag orkade inte chit chatta. Jag måste få tag på Niall!
- Where is Niall? Frågade jag snabbt.
Louis tittade på mig länge men sa inget. Jag harklade mig irriterat.
- He is not home, sa Zayn tillslut.
Jag suckade och drog upp telefonen. Inga meddelanden.
- Do you know where he can be? Sa jag med panik drypande i rösten.
- You know where he is, sa Liam.
Jag slängde en irriterad blick på Liam och Zayn och Louis innan jag sprang ut ut lägenheten. Vart skulle jag gå?
***
Vart skulle jag gå någonstans? Vart skulle jag kunna hitta Niall någonstans? Jag tittade mig omkring i lägenheten innan jag grabbade tag om zayns bilnycklar och gick ut ur huset och till hans bil. Jag klickade på öppna knappen och bilen låstes upp. Jag öppnade bildörren och satte mig ner i bilen samtidigt som jag satte in nyckeln i hålet och vred om. Bilen startades och jag körde ut från parkeringen. Jag tog upp telefonen och skriv in ett sms till Niall, där jag undrade vart han var. Det var helt obviously att han inte skulle svara, men det var värt ett försök. Jag började köra runt på Londons gator samtidigt som jag tittade mig omkring efter Niall. Hösten hade verkligen kommit. Det var så otroligt vackert och jag fastnade med blicken för länge, nästan så att jag höll på köra på bilen framför mig. Jag hann dock trycka på bromspedalen och lyckades med att inte krocka. Två cm ifrån. Fan vilken tur. Plötsligt kom jag på vart han kunde vara. Jag gjorde en snabb U-sväng och bilarna i min omgivning tutade till. Jag stod nästan på gasen och körde upp i 120km/h. När jag fick syn på skylten så svängde jag snabbt dit. Återigen tutade folk i bilarna irriterat till. Jag parkerade bilen nära vattnet och spanade runt tills jag fick syn på en blond kalufs. Jag stängde av bilen och gick ut. Låste och småsprang till Niall.
- Niall! Skrek jag.
Han vände sig sakta om innan han reste sig upp och började gå bort från mig och platsen. Vad är det med honom? Han är värre än en tjej. Jag suckade och sprang snabbt efter honom. Jag grabbade tag om hans handled och fick honom att vända sig om.
- What is going on? Ropade jag irriterat.
- I dont wanna talk about that, mumlade han.
- But I want to!
Han stirrade argt in i mina ögon och jag stirrade argt tillbaka. Jag tog ett djupt andetag.
- I never wanted it to be like this. You are my bestfriend. My one and only. Please dont frooze me out. Im sorry if I ever did it, but it wasnt on porpuse. Please tell me what is going on so I can help you!
- I can't Erica.
- Please! Tell me, Niall!
Han tog ett djupt andetag.
- Harry isn't the one you think he is..
Ingens perspektiv:
- Harry isn't the one you think he is..
Niall kände sig chockad. Sa han verkligen det där? Det skulle han inte ha sagt. Det var ju sant, men han borde inte ha sagt det. Niall kände hur svetten började forma sig i pannan. Det här skulle sluta illa.
Erica som stelnat till när Niall sa det, märkte inte ångern eller stressen som Niall visade utan fokuserade mest på sin egna ilskna. Hennes ögon smalnade till och hon stirrade ilsket på Niall.
- What the fuck do you mean by that? Skrek hon argt.
Niall suckade.
- I mean exactly what I said..
Vafan? Niall slog sig hårt menalt. Han borde inte ha sagt det heller. Han borde ha bett om ursäkt och bara gått ifrån. Men han kunde inte. Han ville inte att Erica skulle gå tillbaka till Harry. Han ville att hon skulle stanna här hos honom. För att han älskade henne. Ett ljus gick upp för Niall. Det var sant. Han älskade henne. Mer än en vän. Och viktigaste av allt. Han älskade henne först. Erica tog sats och skulle precis säga något, men Niall hann före.
- I Loved you first.
Han la ena handen på hennes kind innan han pressade sina läppar mot hennes.
---------------------------------------------------------
God jul på er allihopa! Hoppas ni får en underbar jul!!
3+ för nästa kapitel!
Frågor:
1. Vad tycker ni hittills om novellen?
2. Vad tycker ni om det som hände i förra kapitlet med Harry och Erica?
3. Vad tycker ni om slutet?
Loved You First - Chapter 27
Rosblad var utspridda lite överallt på golvet, rosor låg utspridda vi varje tänt ljus. Säng lakanen var i en mysig röd färg och jag och Harry hade nyss varit på middag ute. Vi hade dansat in genom lägenheten och det hade hettat till. Kyssarna var hårda och passionerade. Harrys läppar började kyssa min hals och jag drog min händer igenom hans lockiga hår. Jag stönade lågt. Jag kunde känna ett leende sprida på Harrys läppar innan han hårt tryckte sina läppar mot mina. Kläder for av och vi var snart i sängen. Precis när mina trosor skulle av och Harry skulle lägga sig på mig, for dörren upp. Jag skrek gällt till och puttade bort Harry innan jag drog upp täcket. Den romantiska och sexuella stämningen var som bortblåst. Mina grönblåa ögon mötte de blågråa ögonen som var fulla av tårar.
- Niall, mumlade jag.
Han tittade ner på sin fötter. Den stela och pinsama stämningen höll i sig. Efter ett få sekunder tittade Niall upp. Men inte på mig, utan på Harry.
- You fucking bastard. You promised! Skrek han innan han vände på klacken och sprang därifrån.
Det blev helt tyst i huset och jag började tänka igenom det som nyss hänt. Plötsligt kände jag ett par läppar mot min hals.
- Harry stop..
- What is it?
- What did Niall talked about? Frågade jag.
- Nothing babe, sa han och log.
Jag reste irriterat på mig och började sätta på mig kläderna.
- Erica! What are you doing?
- I'm gonna talk to Niall.
- Why?
- Cause he is hurt and I dont want to be the reason why, sa jag och knäppte min klänning innan jag började gå mot dörren.
- If you go out of that door, I'm gonna be hurt and it will be beacuse of you!
Jag ryckte till. Vände på huvudet och stirrade på honom. Han nickade stolt. Han skulle inte vinna det. Jag hade gjort så mycket för Harry. Valt bort så mycket saker, så många människor. Jag hade valt bort min bästaste bästavän. Jag var hellre hjärtekrossad än att låta Niall vara det. Jag knöt mina nävar och gick ut från rummet med snabba steg. Väl i hallen hörde jag hur Harry skrek till av frustration och slog näven i väggen. Jag ryckte till av räddsla men tog ändå på mig mina skor och sprang mot Nialls lägenhet. Louis, Zayn och Liam satt där vid köksbordet. Liam skulle precis säga något men jag orkade inte chit chatta. Jag måste få tag på Niall!
- Where is Niall? Frågade jag snabbt.
Louis tittade på mig länge men sa inget. Jag harklade mig irriterat.
- He is not home, sa Zayn tillslut.
Jag suckade och drog upp telefonen. Inga meddelanden.
- Do you know where he can be? Sa jag med panik drypande i rösten.
- You know where he is, sa Liam.
Jag slängde en irriterad blick på Liam och Zayn och Louis innan jag sprang ut ut lägenheten. Vart skulle jag gå?
--------------------------------------------------------------
Förlåt för ev. stavfel. Hinner inte kolla igenom texten.
+2 kommentarer till kapitel 28.
Puss
Loved You First - Chapter 26
Det var dags. Ikväll skulle jag och Harry göra det. Efter fyra månader tillsammans var det slutligen dags för Harry att ta min oskuld. Det kändes rätt. Jag var redo. Men ändå kunde jag inte låta bli att tänka på det där igår. Om att våran relation inte var så hälsosam trots allt. Jag menar allt hade faktiskt förändrats. Allt hade förändrats på ett dåligt, mer negativt sätt. Niall pratade inte ens med mig. I och för sig så fick han aldrig chansen till det. Jag blev antingen bortdragen eller så blev han det. Jag hade också försökt några gånger. Men lönlöst.
Vi sprang i fullfart mot varandra. Jag hoppade upp i hans famn och han tog emot mig. Han snurrade oss ett varv bara för att innan han ställde ner mig. Mitt hjärta bankade hårt i bröstet och jag kände hur jag blev varm i hela kroppen utav hans närhet. Han log ett snett leende när han plötsligt såg mitt lite ledsnare leende. Hans leende försvann på en gång.
- What is it Eri?
- Nothing.. I just.. Nothing, svarade jag med en hjälplös ton.
- Tell me what it is Erica, utbrast Niall.
Jag ryckte till. Inte för att ropade ut det utan för att jag märkte att jag hade fått honom att bli orolig. Det var inte det jag hade velat. Jag harklade mig tyst.
- We are always going to be best friends, right?
Han log sitt sneda leende mot mig igen.
- Forever and ever, sa han fjantigt.
Jag log. Det var det jag behövde höra även om det kanske var världens fjantigaste mening.
- And we can always talk about anything and everything with eachother?
- Always.
- You are my bestfriend, Niall.
- And you are mine too, Erica.
Vi log stort mot varandra innan vi kramade om varandra igen. Niall drog sig försiktigt ur min hårda kram och log försiktigt mot mig.
- I actully bought you this, sa han och drog upp en liten ask och gav den till mig.
Jag tog emot den och öppnade den sakta. Dett var ett halsband. Det stod "d forever" på det. Jag drog upp det och tittade på Niall.
- I have one too, sa han och log.
Han tog upp sitt halsband där det stor "always an". Jag log stort mot honom. Jag vände mig om med ryggen mot honom och räckte över honom mitt halsband samtidigt som jag drog upp mitt hår. Han knäppte på halsbandet och lät det falla ner samtidigt som jag släppte ner håret. Jag vände mig om och log mot honom.
Jag tittade snabbt ut genom fönstret igen. Det där minnet var en utav mina vackraste. Det hade hänt precis innan Niall skulle få skivkontrakt med sina bandmedlemmar och jag var rädd att jag skulle bli bortglömd. Jag drog med handeln längs med min hals och drog upp halsbandet som han givit mig för flera år sedan. Som jag behållt för att visa att det var Niall och ingen annan. Vi två mot världen. Hur hade jag kunnat glömma bort det? Det var ju vi nu och för alltid. Always and forever.
Håll ut peeps. Under kapitl 27 kommer det hända saker. Så håll ut!
Jag är ledig idag, därav upptaderingen. Kände att jag ändå inte har något bättre för mig, så varför inte upptadera?..
Lämna gärna en kommentar!
1. Vad tycker ni om flashbacken?
2. Vad tror ni härnäst?
3. Vad tycker ni om novellen so far?
Bonusfråga:
Längtar ni till julen?
Mitt svar:
Jag firar inte jul men jag tycker det är en jävligt mysig tradition så ja, jag antar det :)
Loved You First - Chapter 25
Veckorna gick snabbt. Det vackra soliga vädret ersattes med vind. Träden, buskarna och gräsets fina gröna yta ersattes med gul, röda färger. Det började bli kallare men inte tillräckligt kallt. Det var fortfarane varmt nog att gå runt med klänningar och shorts men mot kvällarna blev det kallare och man var tvungen att byta om till långa byxor. Konserterna hade tagit slut för nästan en vecka sen och jag och Harry var inne på vår fjärde månad tillsammans. Vi hade planerat hur vi skulle fira vår månad och det var perfekt. Jag stod just nu i butiken och skulle handla ljus och snacks. Jag pratade med Emma och Sara i telefon. De skulle komma över till London och min lägenhet om två veckor. Vi alla var väldigt exalterade. På något sätt hade vi alla förändrats. Louis hade slutat berättat saker för oss och var väldigt sluten. Den ända som kanske visste något var Zayn. Zayn som var helt förstörd, visste ingen vad som hänt eller varför. Liam var lycklig med Danielle men var orolig över sina bandmedlemmar. Stämningen mellan Niall och Harry var stel. Niall mådde inte alla bra men jag fick aldrig chansen att prata med honom för att Harry antingen kom och störde eller något annat som kom i vägen. Men jag hade bestämt mig. Jag skulle prata med honom innan veckans slut. Jag suckade och avslutade samtalet med tjejerna. Jag själv hade inte förändrats så mycket. Eller jo. Det hade jag. Jag hade aldrig tid för Niall längre och jag grät seriöst inombords för det. Vem har inte tid för sin bästavän? Omänskligt. Alla hade förändrats och blivit så himla annorlunda sen jag blev tillsammans med Harry. Jag kastade en blick på honom som stod och spanade in blommorna. Kanske var mitt och Harrys förhållande inte så hälsosamt för någon.
--------------------------------------------------------
Kort kapitel men det behövs ibland för att komma någonstans. Jag lovar att det kommer börja hända saker snart. Stora saker som kommer förändra gänget på nytt.
Lämna gärna en kommentar!
Förlåt!!
Förlåt för super dålig upptadering! Jag har haft så sjukt mycket plugg. Går ju i ettan på gymnasiet så vi håller på att förbereda oss inför nationella som kommer på vårterminen och jag blir så grovt stressad bara av tanken. Dessutom har det varit jätte mycket drama och sådan skit. Personer har kommit in och personer har gått ut ur mitt liv. Förlåt för att kapitel 25 inte har dykt upp. Jag ska försöka fixa fram det tills.. Någongång snart. Puss på er!