Jag tittade halvhjärtat på kläderna framför mig. Shopping var inte densamma utan båda mina bästavänner. Jag kunde såklart shoppa utan dem, men vetskapen av att veta att Emma var här, men inte Sara. Det var bara tråkigt. Det skull ha varit lika tråkigt om Sara var här men inte Emma. Jag suckade. 

- What is it? Undrare Louis. 

- I wonder how it goes for Zayn and Sara, mumlade jag. 

- I think Sara might have killed Zayn now, sa Louis roat. 

Jag stirrade på honom, innan ett vagt leende formades på mina läppar. 

- Its not funny. 

Niall flinade och reste sig upp och kom fram till mig. Han la en hand runt min midja och viskade att det skulle lösa sig. Gud, den här pojken dödar miig! Han var så underbar. Louis flinade stort mot mig och tittade ner på Nialls hand. 

- Shut up, mimade jag till Louis som såg irriterande glad ut. 

- How does it go with the girl? Undrade jag. 

- I havent seen her for weeks. I miss her very much, mumlade Louis. 

- How old is she? 

Louis satt tyst ett tag. Det var bara vi där. Niall betalde notan. Liam, Harry och Emma kollade fortfarande butiker. 

- Younger than you, mumlade han. 

- How old is she? 

- Seventeen. 

- You are over twenty! 

- I know, but you can't decide who you love. 

Jag suckade och tittade bort mot Niall. 

- He really loves you, you know. 

Jag nickade sakta. 

- I love him very much too. 

- What's the problem then? Undrade Louis. 

Jag satt tyst ett tag och funderade. Ja, vad var problemet egentligen. Vi hade haft flera chanser att bli tillsammans, men vi hade aldrig tagit dem chanserna. Jag vet inte varför faktiskt. Det fanns alltid något som stoppade oss. Och det fanns det nu också. Jag visste bara inte vad. 

Jag tänkte bara meddela att jag inte kommer publicera nästa del förrns jag får två mer kommentarer. Och sedan kommer jag ändå inte upptadera på två tre dagar eftersom min hund är sjuk och vi ska in till akuten med henne imorgon. 

Så vi hörs när vi hörs och kommentera på! Kapitel 36 här nedanför: 

Xx 

- I won't hurt you, sa han mjukt. 

- I know.. 

Han log vagt mot mig. 

- Cause you already done it. 

Zayn ryckte till och satte sig långsamt på golvet framför mig. 

- Look. It doesnt go a single day, that I dont regret it. I just.. I just, han avbröt sig och svalde hårt.

- I just wanted to have you in my arms, hold you tight and never let go, but I had to think about the impacts, so I did what I had to do. 

- Yeah you hurt me so damn much and you didn't even cared about it. 

- You really dont know how much pain you caused me, sa hon med sprucken röst. 

Jag tittade på henne med sorgsna ögon. Mina ögon var fulla av tårar. 

- But I do, Sara. After the sign, I ran after you. The guard told me where you went and I went after you. I saw how you ran at the beatch and suddently fell.

Hon stirrade stint på mig innan hon flög upp och skrek en rad fula svordomar. 

- You saw me hurt and you still didn't do anything. God you really are a swine. 

- I couldnt do anything. 

- Ofcourse you could! 

Hon slog till mig med handen i bröstet. Hon slog hårdare och snabbare och jag lät henne. Jag förtjänade det. 

Jag och Niall och Louis hade åkt till Nandos och köpt hem mat och nu satt vi alla framför tvn och åt. Jag log. Jag var nog lycklig. Ja, det var jag. Mina bästavänner var samlade på ett och samma ställe. Fastän jag var såhär lycklig, kunde jag inte sluta tänka på Sara och Zayn. Vad var grejen med dem? Dem kunde inte sitta bredvid varandra utan att irriterat sucka. Eller åtminstone Sara. Zayn tittade sårat åt hennes håll hela tiden. Någonstans efter maten fick Sara nog och reste sig irriterat upp. Jag mötte Emma's blick och hon ryckte chokat på axlarna. Jag mimade åt henne att hon skulle sitta kvar, men att jag skulle gå. Hon nickade. Jag skulle precis resa mig när Zayn reste sig upp före mig.

- You can sit. I'll look after her, sa han.

Jag satte mig ner igen och nickade långsamt. Han gick ut ur rummet och jag tittade efter dem. Jag undrar vad som hade hänt..

 

Jag hade irriterat rest mig upp och gått ut till köket. Jag ställde mig på tå och drog fram ett glas från skåpet som jag hällde vatten i.

- Sara..

Den där välbekanta hesa vackra rösten som fick mig att tappa andan. Jag vände mig långsamt om.

- What is it? fräste jag.

- I'm sorry.

- Well, sorry won't help.

- I know.. But..

- Save it, Zayn, fräste jag irriterat och tog med mig glaset in till vardagsrummet.

Erica mötte min blick. Hon såg orolig ut. Jag hatade när Erica var orolig, men jag vill inte att hon skulle veta om det här. Det gjorde för ont att ens tänka. Jag ville inte behöva säga det. Så istället log jag mot henne och skakade på huvudet. Hon såg inte helt övertygad men tittade ändå bort. Jag satte mig ner på golvet, lutade ryggen mot väggen. Efter ett tag kom Zayn in. Han tittade sig omkring. Jag försökte att inte möta hans blick och lyckades bra med det. Jag suckade lättat. Det gjorde så fruktansvärd ont bara av att titta på honom. Jag kände hur det började svida i mitt hjärta igen. Han satte sig bredvid mig på golvet. Nära. Så nära att jag kunde känna hans axlar mot mina. Hans hand som låg nära min hand. Hans fingrar rörde sakta vid mina fingrar och jag drog snabbt åt mig handen som om jag bränt mig någonstans. Jag tittade ner på min hand. Jag hade inte bränt mig någonstans, men det hade verkligen känts som det. Jag suckade. Försiktigt mötte jag hans blick och såg att han tittade sårat på mig. Well, jaha. Så nu ångrar du dig, va? It's too little to late, for that. Jävla idiot. Jag suckade och tittade framåt, precis i det ögonblicket fick jag en fråga av Louis. Jag skrattade, men svarade ändå på frågan. Han frågade vart ifrån mina föräldrar hade kommit ifrån och vart jag var född. När jag svarade att mina föräldrar bott i Skåne, frågade han om det var sant att vi pratade fulast i hela Sverige. Jag mötte Emma och Ericas blickar innan vi började skratta högt.

- I wouldn't know. I've never lived there, sa jag och skrattade, My parents just did. I'm born in England.

- But our parents talk Swedish home sometimes, sa Emma.

- And we talk Swedish to eachother sometimes, fyllde Erica i och skrattade.

- We can some Swedish too, sa Niall bakom Erica.

Hon skrattade.

- Oh really. Like what?

- Kottbulle, utbrast Harry.

Även fast jag och Emma var lika sura på honom som Erica var, kunde vi inte låta bli att skratta. Det lät bara för roligt!

- What more could we say? försökte Niall komma på.

- Jak elska daj, sa Liam och Zayn i kör.

Vi började genast skratta igen. Ja, jag var sur på Zayn, men det var så himla roligt uttalat. Jag kunde inte låta bli. Jag sneglade försiktigt på Zayn och såg att han redan tittade på mig. Han såg lycklig ut på något sätt. Mitt leende försvann på direkten. Jag skulle inte ge det till honom så enkelt. Han skulle inte få känna sig så lycklig så enkelt. Han hade sårat mig och han skulle få se hur mycket. Jag suckade och vände snabbt blicken framåt mot de mina bästavänner och killarna framför mig, som var hur gulliga som helst. Vi satt uppe väldigt länge. Fram tills tio. Ingen av oss var värst trötta. Inte ens jag och Emma, så vi bestämde oss för att matvraken Erica och Niall skulle få gå och köpa snacks. Och för att det skulle bli en bra budget så skulle Liam följa med. Jag började skratta när jag fick höra det. Typiskt Erica och Niall att köpa för mycket pengar, mer än vad dem borde i alla fall. Jag tog med mig mitt glas till köket och hällde på med mer vatten, innan jag gick ut till balkongen. Emma satt på golvet i vardagsrummet och skrattade åt något som Louis sa. Harry pillade på sin telefon tillsammans med Zayn.

- Sara, hörde jag en röst säga.

Guess, who it is.. Zayn, såklart. Jag suckade.

- What do you want?

- I just wanted to say the truth..

- Okey, spit it out, fnös jag.

Han tittade sårat på mig. Jag vände blicken åt andra hållet. Zayn tog ett djupt andetag.

- I lied to you..

- What?!

Jag vände mig om mot honom och stirrade nu stint på honom.

- I told you I didn't recognize you, but I lied. I did recognize you.

Mina ögon fördubblades och jag kunde känna ilskan rinna över mig. Mitt hjärta bankade hårt i bröstet i mig och min puls pulserade snabbt. Jag kände hur varenda droppe blod i min kropp frös till is och hur mina ögon fylldes av tårar.  Hur kunde han? Visste han ens hur mycket han hade sårat mig? Visste han om hur jag hade gått hem och gråtit i flera dagar? Hur jag hade legat sängliggande i flera dagar pågrund av att han ljög för mig.. En ensam tår rann ner från mitt öga ner på min kind. Jag skrek till av frustration och knuffade till honom. Han drog armarna om mig för att lugna ner mig.

- Let go of me, you lying bastard! I fucking hate you, skrek jag.

- Sara..

Zayn vände sig om, fortfarande med mig i famnen och tittade på Liam, Niall och Erica, som alla tittade på mig med häpna ögon. Mina tårar började rinna och jag drog mig irriterat loss från hans grepp. Han vände sig om mot mig.

- Sara..

- I hate you, okey? I fucking hate you!!

Jag vände på klacken och började springa in i huset. Jag visste inte till vems rum jag sprang men när jag väl var i rummet slängde jag mig på sängen och började gråta. Jag vet inte vad som hände, men Emmas skratt bröts. Louis rasna röst hördes och han gick med bestämda steg mot Zayn och drog ut honom. Liam och Harry följde efter. Emma och Erica knackade på dörren lite senare och gick snabbt mot sängen där jag låg. De la sig bredvid mig. Bara la sig bredvid. De sa inget. Det behövde de inte heller. Bara att de låg där bredvid mig, gjorde hela saken bättre.

- You don't have to say anything now, Sara. But we hope you talk to us later, sa Erica med mjuk röst.

- Yeah, because we really want to help you and figure somethings out, sa Emma med lika mjuk röst.

Jag sade inget, utan låg stilla och lät tårarna rinna. Eftersom jag gråtit så mycket och länge, måste jag tillslut ha somnat.

 

För jag vaknade runt tio nästa morgon, fortfarande mellan Emma och Erica. De låg på varsin sida av mig och stirrade ner mig.

- Fyfan! Vad läskiga ni är!

Vi började genast skratta. Vi skrattade så länge att jag fick ont i magen. Jag la en hand över och jämrade mig. Vårt skratt tystades sakta ut. Jag tittade upp i taket.

- Anledningen till att jag sa till Zayn att jag hatade honom var för att jag bodde i Bradford förut och jag kände Zayn. Han var min allra bästavän. När jag var åtta flyttade jag ifrån Bradford till Irland, där jag träffade dig Emma och sedan dig, Erica. När Niall blev känd och One Direction blev känt, fick jag för mig att leta reda på Zayn, så jag gick till en signering han hade..

Jag tystnade och kände hur en tår rann ner för min kind.

- Han sa att han inte kände igen mig. Jag skrek på honom och grät, men han vägrade säga att han kom ihåg mig. Han fortsatte säga att han inte kände mig. Vakterna fick bära ut mig för att jag vägrade gå därifrån.

Erica och Emma hade hasat sig upp och tittade på mig. Minnet gjorde så ont att jag inte kunde hindra de andra tårarna som rann ner för mina kinder.

- Igår berättade han att han hade ljugit för mig hela tiden, han hade visst känt igen mig. Han hade ljugit för mig. Jag.. Jag bara..

Jag reste mig hastigt upp och satte händerna för ansiktet och började sedan gråta igen. Erica kramade snabbt om mig och Emma la armarna om både mig och Erica.

 

4+ kommentarer för nästa!

 

1. Vad tycker ni om grälet mellan Zayn och Sara?

2. Och vad tycker ni om det Sara berättade om Zayn?

 

 

Jag sminkade mig lite snabbt innan jag satte på mig mina svarta klackskor och tog med mig min väska. Jag gick ner till parkeringen där jag såg Zayns bil som både han och Louis satt i. Jag öppnade dörren och satte mig ner. 

- I want to hear the song you wrote, sa Louis och tittade bak på mig.

Jag log.

- Maybe you will some day, retades jag.

Louis suckade och låtsades sura, medan jag satt med ett leende på läpparna.

- When will we pick you up? frågade Zayn samtidigt som han tittade åt vänster och svängde.  

- Eleven, svarade jag.

- What happens then? frågade Louis.

- My friends from Ireland are coming, berättade jag lyckligt.

Jag log stort och tittade på Louis som satt med huvudet vänt bak mot mig.

- They are singels, sa jag retsamt och log stort.

Louis kinder blossade till och han mumlade något ohörbart innan han vände blicken framåt.

- What did you say? undrade jag.

- Nothing..

- Louis already have someone in mind that he likes, berättade Zayn.

Louis tittade snabbt på Zayn och han var nu högröd i ansiktet. Han slog snabbt till Zayn.

- You promised you wouldn't say anything, sa han med hoppbitna tänder.

Zayn skrattade lätt.

- Sorry.

- Why didn't you want me to know? frågade jag sårat.

Louis vände sig långsamt om.

- It's not just you that doesn't know. Nobody except Zayn, and now You, knows about it.

- Why?

- I don't want to tell anybody in case nothing happens.

- Why?

Louis tänkte till en liten stund innan han började le.

- She is a Little bit special, skrattade han.

- Im sure, she will love you, when she gives you the chance, sa jag och log.

- Maybe, sa han och log snett, but now its time for you to go out the car and in to the studio and record your songs.

Han lutade sig över mig och öppnade dörren till mig. Jag såg mig chockat om och såg att vi, mycket riktigt, var framme vid studion. Jag tittade på Lou och himlade med ögonen samtidigt som ett skratt slapp ur mina läppar. Jag tog min väska och hoppade ur bilen. Ett leende formades på mina läppar innan jag trippade in i studion.

 

Bilen svängde in på samma ställe där den hade lämnat mig. Denna gång var det varken Louis eller Zayn i bilen, utan Niall. Jag log och hoppade in i bilen.

- Lets start with the suprise, sa jag och log.

Niall vände sig om mot mig och nickade innan ett leende formades på hans läppar också. Han satte foten på gaspedalen och vi började åka bort mot flygplatsen. Jag smsade Emma och Sara båda två i våran gruppchatt och berättade hur bilen såg ut och registreringsskylten. Jag sa att det var bråttom så dem var tvungna att ställa in sina egna bagage i bagageluckan och sedan snabbt sätta sig i bilen. I baksätet. En halvtimme senare såg vi de trippa mot bilen och lägga in sitt bagage i bagageluckan, innan dem försiktigt öppnade dörrarna och satte sig. De stängde dörren och tittade spänt fram på oss. Jag och Niall vände sig om mot och skrek i kök:

- SUPRISE!!

Emma och Sara började genast skrika.

- Oh my god! Erica! Niall! How are you guys!?

Jag kan säga det, eftersom det alltid blev det när jag och tjejerna var uppspelta, det blev en riktig hönsgård.. Eller djurgård kanske man bör säga. Niall flinade samtidigt som han körde ut från parkeringen och flygplatsen. Vi började prata om allt mellan himmel och jord. På svenska. Då vi inte ville att Niall skulle förstå. Dock ryckte han till varje gång han hörde sitt namn. När vi kände att det fick räcka med chitt chattet switchade vi språk till engelska, så att Niall också kunde vara delaktig.

 

En timme senare var vi utanför Nialls lägenhet. Vi stod vid dörren till Nialls och min lägenhet.

- Are the boys home? frågade jag.

Niall nickade.

- Yeaah, sa han uttdraget.

Jag la huvudet på sne och tittade frågande på Niall. Han drog in mig i hans famn medan han la sin arm runt min midja. Zoo:et i min mage började genast springa runt i magen på mig. Sara och Emma flinade stort åt mig.

- Åh.. Hållkäften, sa jag tyst.

Niall öppnade dörren och vi gick in i hallen, fortfarande med sin arm runt min midja. Vi gick in i vardagsrummet där pojkarna satt. De slutade spela på tv-spelet och reste sig upp när de såg Emma och Sara. Emma gick först och hälsade på pojkarna och sedan Sara. Liam var först, sedan Louis, Harry och sedan Zayn. Både Sara och Zayn reagerade konstigt när de såg varandra, men jag la inte större vikt på det, utan satte mig ner i Nialls knä. I ögonvrån kunde jag se hur Harry stirrade på mig. Emma satte sig mellan Liam och Louis och Sara satte sig obekvämt mellan Zayn och Harry. Louis började fråga tjejerna saker och dem frågade tillbaka, trots att de redan visste nästan allt om killarna.

 

Det artade sig bra, för nästan en kvart efter att de kommit började vi alla prata som om vi känt varandra i flera år.

3+ till kapitel 35

 

1. Vem tror ni Louis har en crush på och vad tycker ni om att han reagerade som han gjorde?

2.Vad tycker ni om att Ericas kompisar Emma och Sara nu är med i bilden igen?

3. Varför tror ni Niall la armen om Erica sådär?

4.  Varför tror ni Zayn och Sara reagerade "konstigt"?

Jag hade suttit på mitt rum hela dagen, men inte längre för samma anledning. Jag skrev. Jag skrev på en ny låt. Ärligt talat, så hade jag redan skrivit klart på den ena och var nu inne på min andra. Jag hade gjort lite som Taylor Swift och skrivit om vilket as mitt ex var. Jag skrev naturligtvist inte ut hans namn och jag hade skrivit texten så att man inte visste säkert ifall den handlade om mig eller om det bara var en påhittad historia. Den andra låten handlade om två barn som alltid brukade vara tillsammans, som delade samma dröm och som var bästakompisar. Tio år senare var de lika tighta fortfarande. Jag bad även om ursäkt för mitt uppförande dem senaste månaderna och sade att jag hoppades att han skulle förlåta mig. 

Jag reste mig trött upp, efter att ha skrivit klart noterna och texterna till låtarna. Jag sträckte på mig och tittade sedan på klockan. Jag hade arbetat med dessa texter i fjorton timmar. Klockan slog 1800. Jag log och gick till köket och fixade en macka. När jag var klar med mackan gick jag upp till mitt rum och bytte om. Jag satte på mig min gula topp och mina svarta shorts innan jag satte upp mitt hår i en hästsvans. 

Jag log när jag såg mig själv i spegeln. Jag hade varit så nere, att ingen kunde prata med mig. Det gick så långt att jag till och med undrade om jag var värd allt som hade hänt mig. Självklart var jag inte det. Men det hade gått så pass långt. Jag satte på mina hörlurar och ringde till Emma. Som tur var hon med Sara, så jag pratade med båda samtidigt. Jag gick ner till hallen och satte på mig mina Nike skor innan jag öppnade ytterdörren och gick ut. Låste om mig och började små jogga ut ur porten. 

- We are there tomorrow, hun, hörde jag Emma säga i telefonen. 

- And we are going to kick Harry's ass, utbrast Sara. 

Jag skrattade lätt. 

- Det behövs inte. Verkligen. Niall gjorde en super gullig sak för mig, så.. Jag mår mycket bättre. 

- Ja, juste. Han hämtade Rashida va? Vi hörde om det. Så gulligt! 

Jag log. Ja, det var ju det. 

- Tack vare Niall och Rashida mår jag så mycket bättre. Jag har skrivit två låtar och är helt klara med de. Har en tredje på gång. Jag hoppas ju på en platta, men det är ju inte säkert, bablade jag på. 

- Vad menar du med det? Utbrast Emma. 

- Jag menade bara att det inte var säkert att jag skulle få en platta, mumlade jag. 

- Erica, lyssna. Du är så sjukt begåvad! Om du inte hade varit begåvad eller duktig på din sak, hade vi inte sagt det och du hade inte fått följa med på touren. Du kommer få göra en platta, utbrast Sara. 

- Lyssna på Sara, sa Emma, jag håller med henne till 110%!

Jag skrattade. 

- Äsch, vi får se. 

- Nej, du får se, sa Emma med kaxig ton. 

Det blev helt tyst innan vi började asgarva. 

- Hur som helst, sa jag när vi hade samlat oss, när kommer ni hit? Vilken tid. 

- Öhhh..

Tystnad. Jag flinade. 

- Runt 13-14-tiden. 

- Okej. There's a thing. Jag kan personligen inte hämta upp er vid den tiden. Jag blir klar i studion 13.30, så en bil kommer och hämtar upp er som kör er till huset och där möts vi. Jag skickar mer information om hur bilen ser ut på sms, bablade jag på. 

- Okej, det är lugnt Erica. Vi ses imorgon. Vi älskar dig! 

- Jag älskar er också! Tagga wohoo!! 

- Paaaaar..

Jag flinade. Typiskt de två. Mina änglar. Jag saknade dem så mycket. Tur att vi ska ses imorgon. Jag ökade tempot och sprang den lilla vägen hem i racer fart. 

 

Jag öppnade dörren till lägenheten och gick in. Jag sparkade av mig skorna och gick till köket. 

- Hi gurl, sa en bekant röst. 

Jag vände mig om och fick syn på Louis. 

- Looou, utbrast jag glatt. 

Han reste sig upp och gav mig en kram trots mina protester om att jag var svettig. 

- What are you doing here? 

- I had boring. Niall and Harry are at the studio and Liam and Zayn is still at the photoshot, so I was thinking why not spend som time with my lil sis. 

- Actully, I was planning on going to the stable, skrattade jag. 

- Oh..

- You can come too!

- Really? 

- Yes! Im just gonna change clothes and take a Quick shower. See you in 15. 

 

En timme senare satt vi på hästarna. Jag på Rashida och Louis på en annan häst som hette Sagge. Jag berättade att jag alltid kände mig som lugnast på häst och att jag alltid kunde reda ut mina tankar som bäst. Jag berättade också att jag hade skrivit två låtar som jag skulle åka och spela in imorgon. I alla fall den ena. Louis var väldigt impad och jag var impad över att han red så duktigt. 

- Let see how good you are when they run, retades jag och flinade. 

Jag manade på Rashida och hon började genast galoppera. Louis var strax efter mig. Jag kände hur det bubblade upp i magen på mig och hur jag genast började skratta. Snart började även Louis skratta. 

---

Kapitel 33 foks!

3+ för nästa :*

 

Det hade gått en vecka sen jag gjort slut med Harry. En vecka sen jag lämnar sängen. En vecka sen jag pratat med någon över huvudtaget. Efter ytterligare fyra dagar hade Niall lyckats dra ut mig. Han hade lyckats be mig att fixa mig och jag hade fixat mig. Han hade fått mig att själv välja att äta frukost och jag hade motvilligt gett mig av till bilen och satt mig. Niall satte sig lyckligt i bilen på förarsidan, satt nyckeln i och vred på den och körde ut från parkeringen. 

 

Vi hade kört en lång tid och jag tittade trött ut på naturen. Jag suckade och Niall svängde plötsligt in på en smal gränd och parkerade. Han hoppade ut och sprang till min sida och öppnade dörren åt mig. Jag tittade irriterat på honom, men gick ändå ut och tackade tyst. Vi gick sida vid sida i tystnad tills vi kom fram till ett stort hus. Jag stannade upp och tittade på Niall. Det kunde väl inte vara? Niall nickade och bekräftade det jag tänkt på. Vi var vid ett stall. Vi fortsatte gå och gick sedan in i stallet. Niall gick framför mig och öppnade en utav boxarna. Jag log stort när jag fick syn på hästen där inne. Rashida. Jag klappade hennes lätt på mulen och la sedan min panna mot hennes panna och tittade in i de stora mörka snälla ögonen. Jag log ett snett leende innan jag började fixa till henne så att vi kunde gå ut och rida. Niall sa att det var anledningen till att han hade hämtat hit henne, för att han visste att jag behövde henne. Han hade rätt. Som alltid. Jag suckade och hoppade upp på henne. Jag log där jag satt på henne. Det kändes som förr. Jag manade på henne och hon började genast galoppera ut i skogen. Jag lät tårarna rinna. Just nu sket jag i om någon papz hade förföljt mig ut i skogen. Jag behövde släppa ut tårarna. Niall var en riktig vän. Han hade hämtat min ängel, mitt hjärta, min ögonsten Rashida hit till England, bara för att hjälpa mig att må bättre. Trots att Harry var anledningen till att jag mådde som jag mådde, hade han aldrig kommit och tittat till mig. Han hade inte ens försökt få mig att må bättre. Istället hade jag hört att han var ute på banan igen. Vilket jävla kräk. Jag suckade. Jag måste be om ursäkt till Niall och tacka honom för allt han har gjort för mig. Han förtjänar faktiskt så mycket bättre än vad jag har gett honom den senaste veckan. Tyst började jag nynna på någon låt. Jag kunde inte komma ihåg vart jag hade hört den, men den var bra. 

Några timmar senare var jag tillbaka i stallet. Jag hoppade ner från Rashida och klappade henne på mulen, innan jag ledde in henne till hennes box. Väl där inne kramade jag lätt om henne innan jag gick ut ur boxen och stängde dörren. Jag gick ut mot Nialls bil där jag fick syn på Niall. Han log försiktigt mot mig. Jag gick sakta fram mot honom och när jag väl var nära honom slog jag armarna om hans mjuka varma trygga kropp. Jag kunde känna hur han log mot mitt hår, samtidigt som han drog in mig i en typical Niall kram. Jag kunde inte låta bli att le. 

- Thank you for eveything, Niall, mumlade jag med svag röst. 

Han avbröt kramen för att titta på mig. 

- No worries, love, sa han och log. 

Jag log snett tillbaka mot honom. Han öppnade bildörren till mig och jag satte mig. Han sprang sedan till andra sidan för att även han sätta sig och sedan köra tillbaka till staden. 

 När vi väl satt i bilen påväg hem, insåg jag hur lyckligt lottad jag egentligen var. Jag hade Niall horan som bästavän, och det var inte många som hade den turen. 

Förlåt, för kort kapitel och nästan inga dialoger, men hade inte tillräckligt mycket fantasi. Jag har en svag aning om vad som ska hända härnäst.

 

Well, jag ska träna nu så nästa kapitel kommer upp när jag har fått 2+ kommentarer på denna del.

Jag kunde inte fatta att Erica och Harry hade gjort slut. Harica var över. Jag visste inte om jag skulle vara glad eller ledsen över att de hade gjort slut. Jag var väl glad över att jag kanske hade en chans med Erica igen, men frågan är om han verkligen skulle ha en chans med henne. Hon var ju väldigt sur på mig. Eller hon.. Jag vet inte. Det var komplicerat. Vi båda hade sagt fula saker till varandra under vårat bråk, men vi hade inte menat det. Verkligen inte. Jag suckade. Varför kunde jag inte bara ha varit tyst vid "I Loved you First", hade jag tvungen att säga något efter det? Nej. Men det hade jag gjort endå. Jag suckade. Jag undrade hur Erica mådde. Hon hade inte sin bästavän i sin närhet och hon hade precis fått reda på att hennes pojkvän hade varit otrogen mot henne under hela deras förhållande och hon hade sedan också hunnit göra slut med honom. Jag insåg att det enda jag kunde göra var att bara finnas där för henne, eftersom hon behövde mig. Jag suckade igen och reste mig upp och började gå mot hennes rum. Väl framme vid dörren började jag tveka. Skulle jag göra det här? Ja, det är klart. Hon behövde ju mig. Jag tog försiktig på dörrhandtaget och tryckte ner. Olåst. Jag suckade lättat och öppnade dörren och smet in. Jag smög mig mot sängen och satte mig försiktigt på sängkanten. Jag la min hand försiktig på Ericas arm. Hon vände huvudet åt mitt håll. 

- Get out, mumlade hon innan hon vände tillbaka huvudet.

- But I haven't done anything wrong..

Hon reste sig hastigt upp och stirrade på mig.

- Did you know about Harry's little affair?

Jag suckade.

- Yes but..

- You and I told eachother everything, Niall. What happened? Why did you stop talking to me about everything, like we always did before, like..

- Harry happened, avbröt jag trött.

Hon tittade chockat på mig.

- He took my bestfriend away from me, my first, only and last love away from me. And he knew how I felt about you and yet, he stoled you..

Jag suckade trött och hon tittade chockat på mig innan hon stängde sina ögon och la sig ner i sängen. Hon tittade på mig en sista gång innan hon blundade igen och vände sig om, så att hon hade ryggen mot mig.

- Niall.

- Yes? Frågade jag mjukt.

- Get out of here, sa hon med en hård röst.

Jag ryckte till, men nickade sedan. Hon behövde ensam tid. Egentligen behövde hon rida på Rashida nu och bara samla tankarna, men Rashida var inte i England. Hon var i Irland. Jag smekte lätt hennes arm innan jag gick ut ur hennes rum. Jag stängde dörren.

Ericas perspektiv:

 

Jag tryckte på send och slängde sedan iväg mobilen. Jag la mig på rygg och tittade upp i taket samtidigt som jag kände hur tårarna började rinna ner för kinderna. 

Tänkte dela med mig av en rolig 1D bild som inte alls har med saken att göra. Niall glömmer bort vad Liams syster heter.

 

 

Och sen en fin julsång:)

Och sedan en bild som inte har med 1D att göra..