Loved You First - Chapter 19
Jag skrattade och for upp från golvet och började springa snabbt från rummet. Harry var snart efter mig. Jag fick syn på Niall och ställde mig bakom honom.
- Save me please!
Niall log stort mot mig, men leendet försvann när han fick syn på Harry.
- Where is she? Frågade Harry skämtsamt.
Jag kikade fram bakom Niall och mötte Harrys blick.
- Niall! Have you seen Erica? Provade Harry igen, med lika skämtsam ton som innan.
- No, sa Niall helt allvarligt att både jag och Harry hoppade till.
Jag rätade på mig. Varför var han så sur? Vad hade hänt? Mer hann jag inte fundera förrns jag låg ner på soffan bakom mig och hade Niall gränsle över mig, som kittlade mig. Jag skrek och skrattade högt. Jag slängde en blick åt sidan och såg Harry nöjt sitta på fåtöljen och titta skadeglatt på mig.
- Harry please help me, kved jag av skratt.
Han skakade på huvudet och behöll det där dumma leendet på läpparna.
- Niall! Skrek jag samtidigt som jag skrattade.
Hans blåa ögon var helt plötsligt väldigt nära och det var nästan så att jag drunknade i de. Fast det gjorde jag inte, eftersom han fortsatte kittla mig.
- I'm here for ya, princess! Skrek Louis med en barnslig röst.
Han sa något som jag inte hörde och sen dök även Zayn upp.
- We are here to save yaaa! Skrek de i kör.
Louis tog tag i Niall och drog upp honom. Jag drog lättat för andan och satte mig upp. Zayn hoppade över soffryggen och satte sig bredvid mig.
- How are you love? Log han charmigt.
- Dead.
Han skrattade, innan han pekade med handen på golvet. Jag böjde mig fram för att lättare kunna se och såg hur Louis satt gränsle över Niall.
- You think it still is funny, log Louis stort.
- No, kved Niall.
Zayn hoppade på Harry och tillsammans fick både Harry och Niall samma behandling som jag fått, fast av Louis och Zayn. Jag skattade glatt till under hela behandlingen.
När de var klara hoppade Harry och Niall upp på fötterna och tittade mordlystna på mig.
- Guys, log jag halvrädd.
Jag fick syn på Liam och hoppade snabbt upp från soffan och sprang och gömde mig bakom honom.
- What are you guys doing? Utbrast Liam.
- Daddy we were just having fun, sa Louis.
Pojkarna flinade och såg så små ut. Deras frisyrer var ruffsigt lagda, de var röda i ansiktet av ansträngning och deras ögon såg som vanligt väldigt busiga ut.
- Boys we are not home. We are in a hotel. People will wonder what the hell is going on.
- Then they can come and ask us, sa Louis tufft.
Jag mötte Nialls vackra ögon och vi båda kämpade för att inte brista ut i skratt. Ändå satt vi båda med stora leenden på läpparna.
- No Louis, they can't, började Liam läxa upp Louis.
Då kunde varken jag eller Niall hålla oss nå mer. Vi började stor skratta.
Vi hade kommit till Scotland igår och vi hade gått och lagt oss så fort vi kommit till hotellet. Alla hade ett eget rum men det var som ett hus. Ett väldigt nice hotell, må jag säga. Ikväll var det konsert dags och vi alla satt nu och väntade på att bli fixade av Lou. Det var andra gången jag träffade henne. Hon var en utav de människor som jag faktiskt tyckte om mest av de som jobbade med oss. Eller pojkarna då. Lux kom fram till mig och jag tog upp henne i famnen. Jag gullade lite med henne, när jag plötsligt kände hur någon satte sig i soffan bredvid mig. Genom det lockiga stylade håret förstod jag snart att det var Harry. Han satt så nära mig som de bara gick. Snabbt la han en arm runt mig och jag lutade mig bak så jag halvlåg på hans arm med Lux i mina armar. Vi log stort mot varandra i flera kvartar innan det var dags för mig att gå upp på scen.
Loved You First - Chapter 18
När pojkarna var klara, stod de kvar på scenen och även jag klev ut. Vi tackade publiken. Jag kollade klockan och såg att hon var tio. Jag suckade. Konserten hade bara hållt på i två timmar och den var över. Jag vet att tusentals tjejer så gärna skulle vilja se mer över deras idoler. Hade jag sett mina idoler, hade jag definitivt inte nöjt mig med två timmar. En ide tändes i mitt huvud. Pojkarna skulle precis gå av scenen när jag tog tag i Louis arm och fick honom att stanna upp. Louis tittade chockat på mig och publiken väntade spänt på vad som här näst skulle hända. Jag log vagt mot Louis som fattade vinken.
- As you want, sa han tyst men endå så de flesta uppfattade.
- My lil sis over here insist that we will have a extra thing.
Han började förklara att en del skulle få ställa varsin fråga och att vi skulle svara ärligt. Publiken jubblade och en soffa skjutsades fram på scenen och några fåtöljer plus extra mikrofoner som alla grabbade tag om. Vi satte oss ner på sofforna och fåtöljerna, medan frågorna öste in. Vi besvarade så gott som möjligt. Det kom en hel del frågor om hur jag och Niall känner varandra, hur länge. Hur de kom sig att jag fick vara förbandet. Jag svarade på allt. Sedan kom orginal frågorna om pojkarna var singlar. Och alla svarade att det var de, alla förutom Leyum dvs.
När konserten, på riktigt, var över runt elva, åkte vi till Nandos för att köpa hem mat. Vi satte oss framför tvn och började prata om vad som varit bra respektive dåligt idag. Alla hade en öl eller lätt öl/cider i handen, medan vi pratade.
- I want some more food, utbrast Niall och reste på sig.
Vi alla skrattade och fortsatte prata, när Leyum, Zayyyn och Louis utan förvarning reste sig upp och gick. Jag mötte en chockad Harry.
- What was that? Undrade jag.
- No idea.
Vi börja le stort mot varandra. Harry skulle precis säga något när Liam kom inrusande.
- Guys. You should pack now! We are going to Scotland tomorrow and have a concert there in two days, berättade han.
- TOMORROW?! Utbrast jag och Harry i mun på varandra innan vi reste oss upp och sprang för att packa.
En dag senare:
Vi satt på flygplatsen, i ett litet rum för kändisar. Pojkarna plus deras maneger och livvakter satt vid ett bord och diskuterade om något, som enligt mig, var onödigt. Så jag satt i mitt egna lilla hörn och skrev låtar. Harry hade kommit förbi och tittat till mig några gånger, eftersom vi hade varit här i nästan fyra timmar redan. Han satte sig bredvid mig och tittade på mig med sina intensivt gröna ögon.
- I just have to say it, you are very beautiful.
Mina kinder blev genast blossande röda. Jag log generat mot honom.
- Well, thank you.
- You deserve to know, love.
Jag blev så otroligt generad att jag inte ens visste vart jag skulle ta vägen.
- Never mind, mumlade jag.
- What are you guys doing? Fortsatte jag.
- Boring things. Im not even listening.
Jag skrattade och brast ut hans namn. Han log stort mot mig och jag slog lätt till honom på armen.
- You didn't just do that, sa han och spärrade upp sina ögon.
Jag log barnsligt mot honom. Han hoppade snabbt upp från stolen och drog upp mig från stolen så att jag låg på bordet istället. Jag tittade chockat på honom.
- What are you doing? Utbrast jag.
- Im gonna make you regret that you slaped me, sa han busigt.
Han satte händerna i mina sidor och började kittla mig. Jag som är enormt kittlig började genast skrika och tjuta samtidigt som jag skrattade högt, vilket fick folk att vända sig om och hyscha. Harry lutade sig närmare mitt ansikte.
- Tell me your sorry.
- Im sorry, skrek jag.
- Say that Im the best ever.
- Never, skrattade jag.
- Say it, log han stort.
Jag skakade på huvudet. Harry kom närmare med sitt ansikte och en pirrande känsla spred sig i mitt ansikte.
- Say it, utbrast han med ett stort leende.
- I can say it!!
Harry slutade kittla mig och vi båda tittade upp personen som sagt det. Louis.
- What are you going to say? Frågade Harry förvirrat.
Jag tog snabbt tag i honom och vände honom så att han nu låg under.
- Your turn, log jag stort.
- Girls!! Enough is enough. Its time to get on the plan, sa Paul.
Vi skrattade och reste på oss. Vi gick igenom tullarna och satte oss på planet. Jag satt mig mellan Harry och Louis. Mycket skratt skulle nog "föregå" idag.
-
Okej, det tog ett tag, men nu har jag i alla fall fått två kommentarer på kapitel 17. Jag ska försöka skriva på kapitel 18 såfort jag får någon liten lucka..
Xx
S O R R Y...
Jag fyllde år igår och åkte till Turkiet i lördags. Kommer vara här till fredag så upptaderingen kommer förmodligen vara seg. Men ska försöka slänga upp ett kapitel någon gång :) xx
Loved You First - Chapter 17
En mörk röst presenterade mig och med darrande steg gick jag ut på scenen. Vad var skillnaden, kanske ni tänker. Jo skillnaden är att jag, i min skola, sjöng för kanske femtio-hindra personer, men här var det över tusen personer. Jag tog ett djupt andetag och blundade innan jag ställde mig framför stativet med mikrofonen i. Mina tankar vandrade över till Rashida och Niall. Hur vi som barn alltid brukade rida och sjunga samtidigt. Jag blev alltid lugn och lycklig av det minnet. Jag öppnade ögonen och möttes av massa tjejers ögon. Jag såg inget annat än nyfikenhet i deras ögon. Musiken började spelas och jag började sjunga.
Jag kastade en blick på Niall som stod bakom scenen och tittade på mig. Han log uppmuntrande och rörde sig i takt till musiken.
Baby get on the floor come on shake it with me
So far, we're not coming down
Baby get on the floor
`Cause I know you believe
We've come too far to turn back now
Too far too-too-too far
(Too far)
Too far too-too-too far
Don't want to think about yesterday
Or the times that slipped away
Or the things that people say
Cause I'm just living my life
And I can have anything if I choose it
And I'm ready and willin to prove it
Ooh, I like the way you move it
Jag log stort åt honom innan jag kände hur nerverna började släppa och jag kände lyckan rusa upp i kroppen. Jag började slappna av och rörde mig också i takt till musiken. Jag tog av mikrofonen från stativet och rörde mig över scenen med mikrofonen i handen.
So lets get down tonight.
C`mon and show me what you've got
Keep it moving please dont stop
Don't wanna worry `bout tomorrow
All we've got is here and now
Baby get on the floor come on shake it with me
So far, we're not coming down
Baby get on the floor
`Cause I know you believe
We've come too far to turn back now
Too far too-too-too far
(Too far)
Too far too-too-too far
När jag var klar med låten, klappade alla händerna och jag log stort. Publiken visslade och skrek och klappade hårt med händerna. Jag log stort och kunde inte förstå känslan. Det här var det bästa som hänt mig. Jag sjöng tre låtar till + "Hold Your Dream", som jag till och med presenterade. Sedan tackade jag publiken och gick av scenen. Jag öppnade dörren till rummet vi chillat i innan och fick syn på pojkarna. Niall reste på sig så fort han fick syn på mig och log stort. Jag sprang fram mot honom och hoppade upp på mig. Skratt hördes i rummet. Inget jag brydde mig om. Jag var så lycklig och stolt och jag behövde dela det med min bästavän i hela världen. Jag hoppade ner och mötte hans busiga och lika lyckliga ögon.
- I'm so proud, sa han.
Jag skrattade till och kramade om honom igen. Harry kom fram till oss och drog in mig i en varm kram.
- I told you so. You were so good out there. We are so proud, sa han med mjuk röst.
Jag smälte sakta.
- Thank you Harry.
Plötsligt kände jag tre par armar runt mig och jag skrek av skratt. Det kittlades. Killarna överröste med gratulationer och berömmelse och jag tackade.
- Guys. It's your turn now.
Vi tittade chockat på varandra innan jag log stort mot killarna.
- Good luck boys!
- Thank you Eri, sa pojkarna innan de sprang ut på scenen.
Jag log och gick mot scenen, alltså att jag stod bakom kulisserna och bara tittade. De var så sjukt bra och jag var stolt över de också.
---------------------------------------------------------------
Kapitel 17 ute nudå. Jag vill ha minst två kommentarer och så fort jag har fått två kommentarer så kommer kapitel 18 ut:)
xx
Loved You First - Chapter 16
Klockan var inte mycket. Ändå satt vi i en liten sal för kändisar. Killarna och deras manager satt vid ett bord och pratade om något jag inte fick vara med att prata om. Jag suckade och började kladda på pappret. Plötsligt satt jag där och skrev och skrev. Tre-fyra papper. Jag läste igenom och märkte att det var låt texter. Chockat tittade jag ner på pappret. Jag reste mig upp och gick bort mot killarnas gitarr. Jag kände deras blickar borra hål på min hud. Inget jag brydde mig om direkt. Jag var tvungen att kolla hur det lät. Om det hade blivit bra. Jag gick tillbaka och satte mig på stolen framför bordet. Jag började dra några ackord, samtidigt som jag tyst fick fram orden. Jag märkte inte att deras maneger hade rest sig upp och nu stod bredvid mig. Jag märkte inget förrän han satte handen på gitarrens hals och stoppade allt. Chockat tittade jag upp på en leende man.
-Play it now for me. Out loud.
Jag suckade och log generat innan jag började spela på gitarren och började sjunga.
När jag var klar, tittade alla med stora ögon på mig. Jag log generat och tittade ner.
- You have to play these on stage!
Jag log generat igen och blev sedan intryckt i mötert. När klockan slog sex hoppade vi in i limon och vår första resa började. Vi gick in i The O2 arena. Konserten skulle börja åtta, så vi hade tid att öva och liksom försöka göra allt så bra som möjligt. Jag tittade mig nervöst omkring och Niall syntes inte till. Jag suckade och for fram mot Harry.
- I'm gonna die, pep jag.
Han tittade på mig och log ett litet leende.
- It'll be okey.
Jag suckade och sedan blev jag utslängd på scenen.
Loved You First - Chapter 15
Två dagar senare:
Allt hade flutit på väldigt bra. Jag och Harry hade kommit varandra närmare nu på dessa tre dagar och vi började snacka om alla mellan himmel och jord. Jag vet ju att han är ganska flörtig av sig men det var inget jag störde mig på. Niall däremot började bete sig väldigt konstigt så fort Harry öppnade munnen och sa något till mig. Antingen gick han därifrån eller så låtsades han ha fullt upp. Varför var det så konstigt att jag umgicks med Harry? Och varför berättade han inte för mig vad som stod på? Jag hade ställt honom mot väggen förut men inte ens då hade jag fått svar. Zayn och Louis var extremt tystlåtna och jag började bli irriterad, såhär hade det aldrig varit förut och jag hade kollat några videoklipp på datorn. Killarna var spralliga, roliga, snälla, de hade kul med varandra, men sen jag kom har allt varit ganska stelt. Jag suckade och drog borsten en sista gång igenom mitt hår. Jag tittade på klockan och såg att hon var 8, vi alla skulle samlas hos Harry och Louis nu. Jag gick ut ur mitt rum och in till Nialls. Jag öppnade dörren men till min shock var inte killen där inne. Jag suckade och gick ut i hallen, satte på mig ett par tofflor innan jag gick ut och låste dörren. Halv sprang lite bort till Harry och Louis dörr och drog ner handtaget, som såklart var öppet. Jag steg in i huset, tog av mig mina tofflor och gick in till köket. Killarna satt där i tysthet och åt.
- Hello, sa jag när jag kommit in.
Louis och Zayn nickade lite med deras huvud och ett minimalt leende på deras läppar. Niall ignorerade mig. De ända som faktiskt svara var Liam och Harry. Jag satte mig ner.
- Okey guys. What's up? Undrade jag.
Zayn kollade snabbt upp.
- What do you mean?
- I mean, what is going on? Harry and Liam are the only one that talks to me. Niall ignores me and you two does just talk to eachother.
Alla hade tittat upp när jag sagt deras namn.
- I dont ignore you Eri, sa Niall mjukt.
Jag höll på att dö. Jag hade inte hört honom prata på tre dagar. Eller han hade pratat men inte med mig. Jag höll på explodera i tusen bitar. Jag hade saknat hans röst så mycket. Jag nickade snabbt och kämpade med tårarna. Gråt inte nu Erica. Det blir bara pinsamt. Niall skakade försiktigt på huvudet.
- Hmm, harklade sig Zayn.
Jag vände blicken mot honom snabbt.
- It is this girl. I really like her but I don't know how.. She won't talk to me. Louis' is helping me.
Jag visste inte vad jag skulle säga så jag satt bara tyst och nickade. Det la sig en pinsam tystnad över bordet i kanske fem sex min, tills Liam avbröt den.
- So if all of you are finnished eating breakfast, I suggest all of you go up and pack. We are going to be at the AirPort at ten.
- Now?! Avbröt en skrikande Zayn panikslaget.
Liam suckade.
- No. At the evening.
Louis och Zayn tittade på varandra innan ett "omg" for ur deras mun och de for åt varsinn håll för att börja packa. Jag skrattade lite och Liam log mot mig.
- Come on curly!
Harry flinade och reste sig upp för att börja gå packa. Liam mötte Nialls blick och han va uppe fortare än Liam hann blinka. Han vände sig om mot mig.
- My things are already pack' down, sa jag och log.
- Mine too. Come on, lets do something fun.
Vi reste oss upp och gick iväg från bordet.
Loved You First - Chapter 14
Dagen efter åkte vi till studion. Killarna skulle spela in en låt och jag skulle bara prata med "the people" vad jag skulle sjunga. Vi gick igenom planen och det var hur jag skulle komma upp på scenen, vilka låtar, att jag skulle presentera "Hold Your Dream" innan jag började sjunga den och en massa annat som var ganska mycket att ta in.
Niall kom glatt ut ur studion men tvärnitade plötsligt. Det stora leendet på läpparna hade suddats ut en aning och han lunkade nu fram till sofforna. Han satte sig bredvid mig. Jag vände mig om mot honom och kollade mjukt och snällt på honom.
Jag blev klar med allt efter två timmar och då var pojkarna fortfarande inte klara. Niall skulle sjunga sin vers. Louis och Zayn satt vid ett bord i hörnet och diskuterade något väldigt hemligt och Liam syntes inte till, så jag satte mig i soffan mitt emot Harry. Han tittade på mig leendes och jag log tillbaka. Jag studerade snabbt hans ansikte. Han såg bra ut. Gröna ögon, smilegropar, rufsigt lockigt hår. Hans hy såg bra ut. Han var snygg. Plötsligt skrattade han till. Jag tittade undrande på honom, men han sade inget. Gud. Det här var pinsamt. Något måste vi prata om. Vi kunde inte bara sitta här tysta och titta på varandra.
- Ehum, harklade jag mig, have you had a Europé turné before?
Han flinade.
- What do you think? Havent Niall told you anything?
Jag skrattade nervöst till.
- Yeah. Of course he have. Bad move, my mistake.
Han log lite innan han fuktade läpparna. Jag undrade hur det vore att kyssa de. De verkar så mjuka och var väldigt inbjudande. Nejmen Gud. Erica sluta. Du får inte tänka så om din bästaväns bästavän och bandmedlem.
- But I get what you mean. It is like it is evey where. Sceaming fans and.. Yeah, its a wonderful feeling, sa han drömmande.
- Do you ever regret being famous? Frågade jag försiktigt.
Han tittade chockat på mig. Som om han inte riktigt visste vart han befann sig efter sin dröm, sedan log han stort mot mig och visade en rad med vita perfekta tänder.
- Erica. You won't regret it. You would love it. Dont be afraid to reach your dreams, sa han.
- No no, I know. But it just. I just.. I'm just curious.
- Well sometimes I just want to be Harry Styles, not the famous popstar Harry Styles. But just me Harry. Sometimes it feels like people take you for granted, förklarade han.
Jag nickade. Jag förstod vad han menade. Jag hade sett hur det gått och blivit för Niall.
- I'm not afraid of it, sa jag sedan efter ett tag.
- Dont be. Living your dream, is the best you can do.
Vi log stort mot varandra.
- So how do you and Niall know eachother?
Jag flinade och började berätta hur vi träffats och hur de kom sig att vi blivit kompisar. Sedan började vi prata om barndomsminnen. Mycket skratt uppstod och jag hade faktiskt väldigt kul med Harry där vi satt mitt emot varandra och pratade om allt mellan himmel och jord och fick oss ett gott skratt också.
Niall kom glatt ut ur studion men tvärnitade plötsligt. Det stora leendet på läpparna hade suddats ut en aning och han lunkade nu fram till sofforna. Han satte sig bredvid mig. Jag vände mig om mot honom och kollade mjukt och snällt på honom.
- What is it Niall? Frågade jag mjukt.
Något var fel. Det såg jag på honom.
- I'm just hungry, sa han och log ett litet leende.
Han ljög. Jag visste att han ljög. Han var inte alls hungrig. Något hade hänt och han hade ont i magen på grund av det här. Han mådde inte alls bra och jag kan inte förstå att han inte berättar det här för mig.
Loved You First - Chapter 13
PREVIOUSLY:
- Baby Nandos, smile! Please.
Han tittade chockat på mig men log i alla fall lite. Gud vad jag älskade den pojken och hans underbara leende.
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Niall öppnade Louis och Harrys ytterdörr utan att knacka och vi båda steg in. Jag tog av mig mina skor och Niall gjorde de samma innan han la armen runt min midja och pöste mig framåt. Fjärilarna flög snabbt omkring i magen, både av att Niall rörde mig och dels på grund av att jag var nervös. Niall lutade huvudet mot mitt håll och hans läppar kittlade mitt ansikte.
- It's gonna be okey. They'll love you, mumlade han.
Jag log lite grann innan han la till fyra ord mer som fick mitt hjärta att stanna. Vänta va? Var det meningen att jag skulle höra det? "Like I love you", Niall kände hur jag ryckte till och puttade fort fram mig mot vardagsrummet. Jag tappade nästan balansen men lyckades upprätthålla mig genom att snabbt och hårt sätta tillbaka foten i golvet. Det blev en hög duns och alla fyra kollade snabbt upp på mig. Jag blev högröd i ansiktet och fick snabbt fram ett tyst förlåt. Louis reste sig upp och gick fram till mig. Han slog armarna om min kropp och jag flinade innan jag kramade tillbaka.
- Hi Louis, sa jag och log.
Han backade bak.
- Louis? No no. You should call me the best Louis on the whole planet, okey?
Han såg allvarlig ut men jag visste att han vara skojade med mig. Jag nickade och han såg ut som om han skulle explodera av lycka.
- Yeah, no, that won't never ever happen, sa jag och log.
Niall skrattade högt och Louis gjorde en ledsen min mot mig. Jag klappade honom försiktigt på axeln och gick sedan vidare mot killarna för att hälsa på de.
- Im Erica, sa jag och log lite halvt.
- This is daddy direction Liam, curly over there is Harry and Prince charming is Zayn, sa Louis.
- We can speak for ourselves, sa Liam med en vuxen röst och jag förstod genast varför han kallades Daddy Direction.
Louis flinade och skakade på huvudet.
- I dont think you can, sa Louis glatt.
Zayn himlade med ögonen och Harry vände sig om om mot mig.
- How old are you Erica? Frågade Harry.
- And then it starts. Curly starts flirting, flinade Louis.
- Shut up Lou, your not funny.
Jag skrattade till och Louis som precis satt sig ner studsade upp på en gång.
- Erica thinks I'm funny, sa han glatt.
- I do too, sa Niall glatt.
Louis glada min suddades bort och han såg nästan äcklad ut.
- You doesn't count. You laugh at everything, sa Louis.
- That's why me and Niall are bestfriends, skrattade jag.
Louis tittade förvirrat på mig.
- We have the same sense of humor, berättade Niall.
- Oh noooooo! Skrek han innan han slängde sig ner på knäna i en dramatisk gest och låtsades gråta.
- Dont you care about Lou. He is the silliest, sa Zayn.
Louis tittade snabbt upp. Han skulle precis säga något när Liam hyschade åt honom och bad honom att vara tyst. Louis min var obeskrivbar. Jag vände mig om och mötte Nialls blick och vi log stort mot varandra. Vi kämpade för tillfället att inte bryta ut i en stor skratt attack. Liam vände sig om mot mig och jag blev tvungen att även jag vända mig tillbaka mot honom.
- How old did you say you were?
Niall la sin hand på min axel och jag satte mig ner på soffan med Niall på min högra sida och Louis på min vänstra.
- I'm 18, sa jag och log.
- Ahaa, at the same age as our Harold, sa Zayn och log mot mig.
Han var så otroligt snygg. Han ögon glimmade till inbland och det kändes som tusen stjärnor fanns i hans ögon. Han såg bara ut som en Gud. Han var obeskrivligt snygg, men jag hade tyvärr ögonen på Niall. Den bästa i hela världen.
- So tell me something about you, Erica, sa Liam.
Jag började genast berätta saker om mig, inget privat då naturligtvis, men saker om mig själv jag ansåg var värt att veta. Resten skulle de ju få veta/se/uppleva under den tre månaders långa turnern. Pojkarna berättade sedan om sig själva och jag upptäckte att alla var singlar förutom Liam.
Loved You First - Chapter 12
DETTA HAR HÄNT:
Jag tittade mig förundrat omkring. Flygplatsen här i London var tusen gånger större än den i Mullingar. Flygplatsen var täckt av lampor så belysningen var stark men ändå sjukt mysig. Jag hade hämtat mina väskor var nu påväg ut mot Niall som tålmodigt hade fått vänta i över en kvart nu.
Erica, Sara och Emma har fixat sig inför examen, tagit den och blivit överraskade av Niall Horan och Louis Tomlinson. Sara har fått en vänförfrågan på Facebook och det är ett mysterium. Erica har fått ett erbjudande att få vara förband för one direction och hon tog den och är påväg till London nu.
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Planet hade nämligen fått problem med att landa så vi hade cirkulerat i luften i tio minuter innan vi landade och jag kunde få springa ut och hämta mina saker. När jag väl kom ut och såg Niall stå och vänta där på mig, skyndade jag mig fram till honom och kramade hårt om honom. Vi skrattade och fortsatte mot bilen där vi pratade om allt och inget.
När han parkerat och vi hoppar ut, tog han min resväska och berättade att vi runt 7 skulle samlas i Harry och Louis lägenhet. Klockan var för tillfället 6, så vi hade drygt en timme på oss.
Såfort vi kom in i lägenheten hoppade jag in i duschen. Det blev en vändning lång dusch eftersom jag lät varm vattnet rinna över hela min kropp och tänka på hur bra mitt liv var. Jag skulle få vara förband åt fucking One Direction. Världens största och populäraste pojkband som hade miljontals, biliontals skrikande fans. Och tusentals fans som kom på deras konserter för att se de. Jag kände hur jag genast blev nervös. Fast å andra sidan var det ju det jag verkligen ville göra. Sjunga. Det är allt det egentligen betyder för mig. Jag behöver egentligen inte stå på en scen framför miljontals skrikande människor, allt jag egentligen vill göra är allt spela min musik och sjunga. Det är allt.
- Erica! The clock is seven! Hurry upp!!!
Jag flinade och tvättade snabbt av mig innan jag hoppade ut och torkade mig och sedan började klä på mig och fixa håret och sedan sminka. Det bästa med denna resa var i alla fall att jag åkte runt i hela Europa med min bästavän. Såfort jag öppnade badrummsdörren fick jag syn på en arg Niall.
- Baby Nandos, smile! Please.
Han tittade chockat på mig men log i alla fall lite. Gud vad jag älskade den pojken och hans underbara leende.
Loved You First - Chapter 11
DETTA HAR HÄNT:
Låtsas att de står på en flygplats.
Erica har tagit sin examen från sin musikaliska skola för artister, dansare, blivande skådisar m.m. De har sjungit "Hold Your dream" inför en fullsatt publik. Niall horan och Louis Tomlinson dyker upp och deras manager tycker att Erica ska vara med på deras Europa turné.
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Jag satt inne på mitt rum och packade. Inför London. Ja, de klart som fan att jag tackade ja till det där erbjudandet. Som blivande artist tackade man ja, såfort man fick stora inbjudande. Vi hade fått lära oss de tidigt på skolan. Fick man ett erbjudande, borde man ta det för det är inte lätt att få något så stort igen. Så jag tackade ja. Och det hade redan spritt sig som eld. Folk hade gratulerat mig på Facebook och Twitter och jag hade tusen fler followers på både Twitter och instagram. Mina vänförfrågningar på Facebook var fullt så de gick knappt att bekräfta från människor som jag faktiskt kände. Jag log stort. Min dröm. Den skulle snart uppfyllas. Jag log igen innan jag packade ner det sista av mina kläder i resväskan. Mina möbler och småprylar var nerpackade i kartonger. De skulle vara i London om en månad och skulle leveras till min och Saras student lägenhet. Jag öppnade dörren till mitt rum och trippade ner för trapporna för att tillbringa min sista dag med de.
Mot kvällen åkte jag till stallet och red en sista gång på Rashida.
Dagen efter var det den stora dagen med stort D.
Jag vaknade upp med ett stort leende på läpparna. Det har var för underbart. Det här var det jag drömt om i flera år. Jag älskade allt även om vi knappt börjat. Även fast jag var ledsen av att lämna min familj. Min mamma, min pappa och min syster. Jag kunde inte låta bli att le även fast jag var ledsen för det. Jag reste mig upp och sträckte på mig så armarna knackade till. Inte ens det kunde förstöra mitt humör, trots att jag hatar folk som knäcker fingrarna, nacken, fötterna, tårna, handlederna och ryggen osv osv. Jag kan kasta mig fram mot personen och bara hålla i händerna för att få de att sluta knäcka fingrarna. Ljudet gjorde mig tokig. Jag reste mig upp och hasade över golvet till andra sidan för att ta mina kläder och gå till badrummet. Jag hoppade i och tvättade snabbt min kropp och sedan torkade jag den innan jag satte på mig mina kläder. Jag gick fram till spegeln och började sminka mig.
Min pappa kikade fram in till badrummet.
- Are you ready to leave Mullingar behind you and live your dream in London with Niall and thw boys? Frågade han.
- I could never leave Mullingar behind me. Its my home and home means everything, utbrast jag.
Lite väl mycket Lilo & Stich där, men det var ju sant. Hemma betyder allt. Trygghet, tak över huvudet, familj, kärlek. Allt, allt. Sedan nickade jag bara.
- But yes, I'm ready to follow my dream, sa jag och log stort.
- Good, sa pappa och gick.
Jag tittade en snabb gång igen på mig innan jag tog min resväska och gick ner och ut till bilen. Mamma och Jessica satt redan i bilen.
- Mum please stop crying! I'm gonna cry too, utbrast jag och kände tårarna bränna i ögonen.
- Im sorry, snyftade hon.
Mamma drog in mig i en hård och varm kram medans hon snyftade i nacken på mig och drog in min doft. Mina tårar började rinna. Såfort mamma grät, grät jag också. Vi stod där ett tag i varandras armar och bara grät.
- I'm sorry I ruined your makeup.
Jag skrattade till bakom alla tårar.
- I'll fix it later, sa jag med ett snett leende på läpparna.
Mamma drog mig en bit ifrån sig så att hon kunde titta på mig. Hon tog mitt ansikte i hennes händer.
- I'm so proud of you Erica. Hold your dream. Dont ever let it go. I love you.
- Thank you mum. I love you too, grät jag.
Pappa tittade på mig med tårar i ögonen och jag gick mot honom för att krama om honom hejdå.
- Take care of mum and Jessica now, dad, viskade jag och log.
- I will.
Vi log mot varandra.
- I'll come and visit.
Jag kramade om pappa igen innan jag vände mig om mot Jessica, som försökte dölja hur ledsen hon faktiskt var. Jag rufsade försiktigt till henne i håret och väntade på att ilskan inom henne skulle bubbla upp men det gjorde den inte och jag insåg just då att hon var verkligen ledsen. Jag kramade om henne hårt.
- I love you Jess.
- I love you too Eri, mumlade hon.
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Kapitel elva ute. Kommentera!!
Loved You First - Chapter 10
DETTA HAR HÄNT:
Sara har haft fullt upp med att tänka på killen som skickat henne vänförfrågan på Facebook och hon undrar så innerligt varför.
Tjejerna fixar sig inför studenten, graduation och är väldigt spända på att ta sig ut och visa upp sig för världen.
––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Ericas perspektiv:
Ericas perspektiv:
Jag hade gått i musikskola ända sedan jag var sju år, jag hade absolut inget att vara rädd för. Vi hade ändrat lite i programet, så Emma och Sara skulle inte vara mina back up singers. Jag förstår inte hur jag kunde säga det, när de nästintill var tondöva. Hur som helst skulle programet gå till så här. Det fanns tre dörrar in till scenen. En tjej vid namn Jamie skulle börja sjunga och hon skulle komma från vänster sida och sedan skulle hennes pojkvänn Kevin sjunga. Han skulle komma ut från höger sida. De skulle en liten bit tillsammans och sen skulle jag komma ut i mitten dörren och börja sjunga lite. Sedan skulle även jag backa undan, så att dans profilerna kunde visa upp sitt. Sen skulle de försvinna och vi skulle börja sjunga igen från "balkongerna" och sedan skulle vi ta oss ner. Alla skulle ha bytt om så de hade sina examens rockar på sig och sedan skulle vi försiktigt börja röra oss ner mot scenen och liksom visa upp oss.
När alla väl hade satt sig ner så började programet.
[Jamie]
Countless hours of learning more
Countless hours of knowing less
Can't look behind you you have to look ahead
[Kevin]
So many doubts running through your mind
All the excuses don't have the time
All the rejection you have to leave behind
[Båda]
Leave it all behind
[Erica]
Hold your dreams
Don't ever let it go
Be yourself
And let the world take notice
You'll find strength
When people bring you down
They will see
If you will only, only believe
En ballerina for ut på scenen, så fort jag försvunnit och började dansa. En kille, också balett dansös, kom mot henne och de dansade tillsammans. Sedan försvann de båda två och lite snabbare dans trängde sig fram. När alla dansöser hade lagt sig på scengolvet, var det vår tur.
[Erica och kören]
Someway, Somehow (Yeah, yeah, yeah)
Don't give up now (Don't give up)
Don't be afraid to succeed (To succeed, yeah)
Someway, somehow (Come on, everybody)
The time is right now (It's our time, yeah)
Don't be afraid to succeed (To succeed, yeah! )
Dansarna reste sig upp och började snabbt röra sig över golvet igen. Musiken höjde alltså sitt tempo.
[Erica och kören]
Hold your dreams
Don't ever let it go
Be yourself
And let the world take notice
You'll find strength
When people bring you down
They will see
If you will only, only believe.
När vi hade sjunger klara så samlades alla dansarna på en rak linje. Jag kände hur tårarna var farligt nära. Jag hade gått med alla här i 11 år och vi var som en familj. Nu skulle alla splittras och leva sin egen dröm, det är ju bra, men jag kommer bara sakna alla. Och sen de bästa av allt.. Vi klarade oss! Allihopa! Vi fucking klarade det till examen! Nu är det dags att gå ut i världen och leva. Hold your dreams, som jag sjöng. Let the world take notice, I will, tänkte jag. Dansarna grabbade tag om varandras händer. Och folk ställde sig upp från deras bekväma stolar och klappade frenetiskt med händerna.
När alla slutat klappa sprang Nina upp på scenen och då visste vi. Alla började springa ut från lokalen, även de som inte hade tagit studenten försvann ut. När vi väl kom ut så skrek Nina till och alla kastade upp sina hattar högt i luften.
- Erica! Hörde jag någon skrika och såg min familj.
Jag skrattade och gick snabbt fram mot de. Kramade om pappa först, sedan mamma ett långt tag och sedan Jessica.
- It's gonna be nice to have you away, sa hon med tårarna i ögonen.
Jag log stort mot henne.
- Not so easy, lil' sis. I'll come and visit you, sa jag och rufsade till hennes hår innan jag fick syn på Emma och Sara och sprang snabbt bort mot de och vi hade en hård gruppkram. Sedan kramade jag om Emmas familj och Saras familj. Sedan ställde jag mig i mitten av Sara och Emma.
- We actully made it! Utbrast jag.
Vi log stort mot varandra.
- You were amazing in there, Erica.
Jag snurrade runt och fick syn på Niall. Jag skrek hans namn och sprang mot honom och hoppade upp i hans famn. Jag kramade om honom länge innan jag slutligen hoppade ner och fick syn på en annan pojke alldeles i närheten av honom. Han hade brunt rufsigt hår och blå-grå-gröna busiga ögon som tittade roat på mig. Jag harklade mig generat.
- Erica, sa jag och sträckte fram handen.
- I know. I'm Louis. Niall's bandmate, also his bestfriend, log han retligt.
- After me, you mean, svarade jag retligt tillbaka.
Ett stort leende bildades på Nialls läppar innan skrik hördes. Flertals tjejer rusade fram till Louis och Niall. Niall tog skrämt och snabbt tag i min hand och drog mig mot sig. En stor man kom och ställde sig framför oss. Han skrek åt tjejerna att backa och jag antog snabbt att det var Paul, deras livvakt. Han fick snart backup och de började knuffa in oss tillbaka till lokalen. När vi väl var inne,skyddade bakom stängda dörrar, vände sig en förfärad Niall om mot mig.
- I'm so sorry.
- It's not your fault, sa jag och log.
- I ruined your graduation day!
Jag tittade chockat på honom innan jag tog tag i hans händer. Hur kunde han säga något sånt?
- No you didn't. You made it my best day ever.
Vi tittade länge in i varandras ögon. Mina gröna ögon satt fastklistrade i hans blågråa. Han slickade sig försiktigt om läpparna och jag provade på ett litet tandleende. En harkling hördes och vi återvände till nuet. Jag mötte generat Louis blick. Jag hade helt glömt bort honom.
-Okey lovebirds. We actully got here for a reason, mumlade han.
Både jag och Niall ignorerade "lovebirds", men ett leende smög sig ändå på mina läppar. Jag sneglade på Niall och såg att också han hade ett leende på läpparna.
En man i svart kostym kom fram till oss.
- Hi Erica! I'm Niall's and the rest of the boys manager. We heard you sing and we thought that you could be our försångare?
- What does that mean? Undrade jag glatt men chockat.
Han började snabbt babbla på om något som jag inte alls uppfattade. Innan han frågade om jag fattat och om jag hade några frågor. Jag både skakade på huvudet och nickade.
-Take them with Niall, sa han och försvann.
Jag vände mig om mot Niall och Louis. Jag hade så många tankar och så många frågor att jag inte visste vart jag skulle börja. Skulle jag ta den chansen att åka på Europa turné med världens kändare pojkband och min bästavän och uppträda på olika scener i olika länder? Skulle jag verkligen våga? Eller skulle jag tacka nej?
––––––––––––––––––––––––––––––––
Har förstått att 5SOS är förband för pojkarna egentligen. Men nu är de inte det. De fick något viktigt för sig eller blev sparkade. I dont know. Anyhow det är så här de får bli. Kommentera. X
Loved You First - Chapter 9
Examens dagen
Saras perspektiv:
1, Emmas. 2, Ericas. 3, Saras.
Jag hade med smink, min klänning, plattång och locktång. Allt i min väska och klänningen höll jag i ett klänningsfodral i handen. Väskans handtag låg vid mitt armväck min fria hand höll i telefonen och Facebook visades öppet. Jag kunde inte fatta att han efter flera år ens hade mage att skicka något till mig, att ens försöka. Vilket kräk. Jag stirrade på hans namn och suckade frustrerat. Fyfan vad jag skulle slå honom om jag fick syn på honom någongång. Det negativa är att Erica känner Niall som känner honom. Hela världen visste vem det var och miljon tals tjejer världen över dyrkade marken han går på. Han var deras Gud. Vad de egentligen inte visste var att han var inte ens i närheten av så snäll och underbar som han verkade. De var bara en fasad. Okej, nej, han kanske inte var elak men han var en jävel på att bryta löften. Han var inte värd något efter det som hände. Han var inte ens värd smutsen under mina skor. Jag väcktes snabbt ur min värld när jag hörde hur bussen sa Ericas väg adress. Jag tryckte på stopp och väntade in det att bussen stannat innan jag reste mig upp och gick av. Jag försökte sluta tänka på honom och hur mycket jag avskydde honom för det han gjort hela vägen till Ericas kort. Vad fan var koden? Jag suckade frustrerat och bara stod och kämpade för att komma ihåg. Jag gick ju inprincip hit varje dag, hur i helvete kunde jag glömma? Jag tittade mig omkring. Ahaa, jag har det! 1915. Jag knappade snabbt in siffrorna och dörren låstes upp. Jag drog upp dörren och gick ungefär två trappor upp innan jag kom till Ericas dörr. Utan att knacka eller plinga drog jag bara ner dörrhandtaget och klev in i lägenheten. Drog snabbt av mig skorna och gick sedan upp till Ericas rum.
Där inne satt redan både Emma och Erica. De tittade chockat på mig.
- Let's start fixing us!
- Du glömde logga ut dig själv igår från fb, mumlade Erica.
Fan. Fan. Fan. Fan fan.
- Vi råkade komma åt musen på datorn och vi fick se att..
- Säg inte hans namn! Utbrast jag.
- Sara!
- Nej! Ni vet att jag inte tycker om de!
Erica grymtade till.
- Förutom Niall.
De tittade surt på mig. De visste att jag inte talade sanningen. Jag antar att de syntes på mig att jag ljög och att det fanns en längre story. Helt ärligt så orkade jag inte bråka. Jag tar för i helvete examen idag. Jag vill leva livet och bara njuta.
- Kom igen tjejer! Va inte sura. Vi tar examen, vi ska njuta och fucka ur totalt! Kom igen! Nu fixar vi oss, tjöt jag och drog upp min väska för att dra fram allt jag hade med mig.
- Du har rätt, hörde jag efter en stund och Erica reste sig upp och gick fram till radion och satte på musik.
Och förfesten var igång.
Jag granskade mig i spegeln. Min klänning satt perfekt på min kropp och mitt bruna långa hår hade lagt sig i perfekta vågiga lockar över min ena axel. Min sminkning var inte för mycket och inte för vardaglig. Det var perfekt. Jag kastade en blick på Erica och Emma. Erica bar en gröna slapp klänning ner till låren och silver i midjan med halvlockigt hår och vardagligt men ändå tillräckligt mycket smink. Emmas bar en blå en axlad klänning, en armen var med spets och hon hade lite mönster nere på klänningen som räckte henne, strax, under rumpan. Även hennes hår var lockigt, men hon hade lite mer smink än oss. Jag drog fram våra klackskor. Erica hade på sig silvriga klackar på grund utav att hon hade silvriga detaljer på klänningen och silvriga accesoarer. Emma och jag hade båda på oss svarta klackskor. Emma drog upp en kartong och öppnade den snabbt. Spänt tittade ner i kartongen. Där låg ju alla våra examens rockar. Vi mötte varandras blickar innan vi alla tjöt ut våra glädjskri. Snabbt drog vi upp varsin rock och satte på oss de över våra klänningar och satte på oss hattarna.
Klockan tre var vi på plats i skolan och överallt kryllade det av människor i röda rockar och hattar.
----------------------------------------------
Kapitel nio ute nu. Omg, jag lovar att de kommer hända så mycket snart. Så fort sommarlovet är börjar så kommer något stor hända för Erica. Kommentera för mer. x
Loved You First - Chapter 8
En månad senare
–––––––––––––––––––––––––––––––––––
Drygt en månad hade gått och jag hade bokstavligen drunknat i slut tentor. Det var endast en vecka kvar tills jag skulle ta examen och jag fullkomligt längtade ihjäl mig. Jag, Sara och Emma hade varit i stan och letat efter examen klänningar som vi kunde ha under våra examenkläder på vår examensdag. Förlåt men jag bara älskade de ordet. Examen. Examen. Examen. Examen. Åh jag verkligen, fullkomligt älskar det!!
Jag suckade lyckligt. Jag tittade mig omkring innan jag reste mig upp och satte mig vid skrivbordet och skrev klart slutet på min berättelse. Om någon läste den skulle de aldrig kunnat gissa på att den handlade om mig. Den var väldigt finslipad och förändrad. Original versionen var nästan bortslipad. Jag läste snabbt igenom allt och skickade sedan in den till min lärare och slog sedan ner datorn och tittade på matte läxan framför mig. Jag orkade inte men jag måste. En telefon signal ljöd i hela rummet och jag slängde mig mot telefonen. Tryckte på svara och la den mot örat utan att kolla vem de vad.
- Erica, svarade jag.
- Hi Erica. It's Nina, your music teacher. Sara and Emma gave your number to me. I was just wondering if you have decided if you want to sing or not, bablade hon på.
Jag skulle så döda Sara och Emma när en briljant plan satte sig i mitt huvud. Vad hade jag att förlora? Inget. Jag skulle flytta till London snart och börja plugga där. Jag skulle inte behöva skämmas ifall jag skämt ut mig här i Irland. Jag log glatt.
- Well yes. I think I would want to sing but only if Emma and Sara is my backup singers, log jag.
Jag kunde nästan höra hur Nina drog på munnen.
- Well. That's good. I'll talk to them. I'm glad you decided to sing, sa hon.
Jag hummade och sade sedan hejdå och la på.
En kvart senare ringde Sara på dörren och sprang upp till mitt rum där jag redan hade Emma i telefon som skällde ut mig. Jag skrattade och avslutade snabbt samtalet med Emma genom att säga att det skulle gå bra.
Dom närmsta 20 min gick åt att övertala Sara att det inte gjorde något. Vi skulle ha kul och det skulle bli kul!
- Now shut up. I have homework to do, sa jag och satte mig vid skrivbordet för att börja göra klart min matte läxa.
- Can i borrow your computer?
- Sure, svarade jag och tog upp min Mac book air och räckte över den till Sara.
Det var ganska roligt. Vi båda kunde svenska flytande och det var vårt modersspråk ändå pratade vi alltid engelska med varandra. Det var enklast så.
Saras perspektiv:
Jag knappade in Facebook på internet söksidan och kom snart upp på Facebook's startsida. Snabbt loggade jag in och såg att jag hade fem nya händelser, tre "knuffar", alltså pokes och en ny vänförfrågning. Jag kollade först pokes'n och märkte att de va två äldre killar från skolan jag och Erica sökt till. Emma skulle ha ett sabbat år medans jag och Erica körde på direkt efter sommaren. Jag flinade och puffade tillbaka. Sedan kollade jag på händelserna, besvarade de jag kunde eller gillade bara det. Efter kollade jag runt på startsidan innan jag tittade på vänförfrågningarna. Jag drog häpet för andan när jag såg vems namn som lös där högst upp. Hur vågade han? Äckel. Efter allt som har hänt. Fyfan vad jag bara kände för att slå något.
- Vad är det?
Rösten fick mig att rycka till och jag mötte Ericas blick. Hon reste sig upp och gick mot mig. Snabbt tryckte jag på logga ut och smällde ner datorn.
- Inget, svarade jag.
- Du gråter ju, mumlade Erica och vandrade med blicken på mig och sedan ner på datorn och tillbaka upp igen.
Jag kände med handen på kinden och märkte att hon hade rätt.
- Det är inget, försökte jag.
- Jo berätta för mig. Jag trodde vi var bästavänner!
- Vi är det. Jag bara.. Jag läste något sorgligt på Facebook!
Hon tittade på mig.
- Okej, om du säger det så, sa hon men verkade inte riktigt tro på det.
Hon gick ändå och satte sig vid skrivbordet igen. Jag la datorn försiktig bredvid mig innan jag la mig rak lång på sängen och stödde huvudet i händerna.
- Har du tänkt på vilken sång? Frågade jag.
- Det vet du att jag har.
- Vilken?
- Jag vet inte, suckade hon.
- Vi kommer hitta en bra, sa jag och drog upp datorn och loggade in på Facebook igen.
- Vad gör du?
- Du får se, sa jag och skrattade.
Ericas perspektiv:
Hon knappade snabbt in några saker på datorn och de tog några minuter innan hon slutligen öppnade munnen igen för att tala.
- Då var låtvalet fixat. Dags att börja träna, sa hon och log.
Jag ställde mig upp och gick fram till Sara i sängen och satte mig bredvid henne och läste igenom låtvalet. Jag kramade om Sara från sidan och vi började skratta. 
–––––––––––––––––––––––––––––––––––
För er som inte fattar år det alltså studenten de tar men skriver det som examen för jag tror att de kallar det så. To graduate betyder ta examen så ja, jag skriver examen. Men men. Kommentera på så kommer kapitel nio snart
Loved You First - Chapter 7
Jag, Sara och Emma satt i klassrummet med resten av klassen och skrev prov. Jag suckade och kollade upp från provet för att sedan möta Saras blick. Hon drog upp handen så att tummen pekade rakt upp och hennes pek och långfinger pekade rakt fram, ring och lilfingret satt pressade mot handen och alltsammans formade en pistol som hon satte på tinningen. Jag flinade och formade mina händer mot halsen som om jag ströps. Sara kastade en blick på något i klassrummet och jag följde hennes blick mot Emma som satt insjunken i sitt prov. Jag mötte Saras blick igen och vi log stort mot varandra. Jag blickade ner mot pappret och kollade igenom frågorna på pappret framför mig. Jag kunde ju svaren mycket väl och mycket bra. Jag svarade snabbt och välutvecklat på varje fråga innan jag reste mig upp, kollade mig omkring och såg att nästan hälften var klara och redan hade gått. Jag gick fram till läraren och lämnade det på hans bänk innan jag gick ut ur klassrummet. Snabbt gick jag mot mitt skåp och öppnade det. Jag hade precis tagit ut mina engelska böcker och skulle precis stänga skåpet när en tjej rusade fram till mig och mitt skåp stängdes med ett dån. Jag suckade och vände mig om mot personen, som var Ella. En tjej i årskursen under mig som avgudade mig.
- Niall James Horan is talking about you! utbrast hon.
Hon händade över sin telefon till mig och jag tog emot den. Det var en intervju.
-So we have seen pictures of you in your hometown Mullingar with a girl, sade reporten.
En bild visade på mig och Niall. Niall log när bilden kom upp.
- Is it someone special? Frågade hon.
- Well yeah. She is my best friend and I have known her for years, sa han och log stort.
- Have you guys met her?
Kameran vändes mot resten av killarna.
- No, not really. Niall has kept her all for himself, svarade Zayn.
- But we are really exicted to meet her, sa Harry.
- Yeah, she will come on our Europe tour. She won't be there from the beggining, but she will be there, berättade Niall.
Reporten log och vände sig mot kameran.
- We will be back soon.
Ella tog tillbaka sin telefon och tittade spänt på mig innan hon tjöt ett glädjetjut. Jag tittade på henne. Chockat. Vafan skriker hon för?
- He so like you.
- Yeah of course. We are best friend.
- No silly. He loves you, like more than a friend. I can see that.
Jag tittade chockat på henne igen. Vad fan snackade hon om? Han hade ju sagt det själv, han såg mig bara som en syster. Vi var som syskon och bästavänner, inget mer. Och det såg man, det visste man ju. Hon log stort mot mig innan hon tjöt ut ett hejdå, vände sig om och gick. Sara och Emma var snabbt bredvid mig.
- What was that about? Frågade de.
- I dont know, svarade jag ärligt.
- Come on. We'll be late for english, sa Emma och drog med mig och Sara till engelskan.
Vi skulle skriva en novell. Eller inte novell. Snarare en berättelse. Jag skrev om två bästavänner som hade en dröm om att bli artister. Den var egentligen om mig och Niall och det var många i mullingar som visst detta så jag försökte verkligen få den att inte låta allt för lik. Jag visste vad folk tänkte om mig. De tyckte jag var misslyckad, jämfört med Niall. Jag suckade.
När skoldagen var över, tog Nina, musikläraren tag i mig och frågade om jag kunde sjunga på examen. Jag suckade och sa att jag skulle tänka över saken. Sara och Emma var snabbt på mig och vi satte oss i min bil och jag berättade allt från det Ella visade mig till vad Nina frågade.
- You have to sing on graduation, utbrast de i min på varandra.
Jag skrattade.
- I'll think about it.
Vi gick till vårt favorit fik och fikade samtidigt som vi pluggade. Tre timmar senare hade jag lämnat hem både Sara och Emma och var nu påväg till stallet. Jag pratade med Niall i telefon.
- The music teacher wants me to sing on graduation.
- That's great! What are you gonna sing?
- I dont even know if I'm gonna sing, skrattade jag.
- Who are you talking to? Hörde jag hur någon skrek i bakgrunden.
- Who's that? Skrattade jag.
- Louis, mumlade han innan han svarade Louis att det var mig han pratade med.
Louis sa något jag inte kunde höra och hörde sedan en smäll och hur Louis skrek att Niall var taskig. Jag skrattade igen.
- Sorry, ursäktade Niall.
- No worries.
- Niall come on! We have to move.
- Sorry Erica. I have to go.
Han la på luren och jag suckade innan jag tryckte på avsluta. Jag parkerade bilen och gick sedan med snabba steg mot stallet.
Loved You First - Chapter 6
Efter att vi ätit upp vår lunch och pratat klart bestämde vi oss för att snabbt kolla en runda i centrumet och shoppa om vi hittade något, vilket jag såklart gjorde. Fyra toppar och tre par byxor. Jag log när vi gick in i en sko affär. Niall höll mina påsar som den gentleman han var. Det var roligt, efter nästan tio års vänskap betedde han sig fortfarande som en gentleman. Jag flinade och gick förbi ett par skor som jag slängde en blick på. Jag backade tillbaka och stannade upp framför skorna. De var sjukt snygga och de skulle passa skit bra med mina nya kläder. Skorna var helt svarta med ungefär sju centimeters klack. De har olika detaljer på sig och var faktiskt snygga. Jag brukade inte ha på mig sånt här men de var sånt jag gillade, att sticka ut lite ur mängden. Att folk skulle tänka lite "wow" om mig. Jag drog ut skorna och gick och satte mig bredvid Niall som trött satt lutad mot väggen på soffan. Jag flinade mot honom och skrattade lätt innan jag satte på mig skorna och reste mig upp. Gick några varv för att känna bekvämligheten och ställde mig sedan framför Niall. 
Vi hade åkt nästan alla attraktioner när vi bestämde oss för att ta det lite lugnt och åka något som liknade parisehjulet men som inte direkt var det. Hela vägen genom kön var Niall väldigt nervös av sig och jag undrade varför. Jag tänkte fråga honom. Men inte i kön. Utan uppe i vår kabin. När det var vår tur satt vi oss snabbt och dörren stängdes. Vi åkte upp ett snäpp och jag tog tillfället i akt.
- What do you think?
Han log mot mig.
- They are gorgues, sa han trött.
Jag flinade och gick och ställde mig framför spegeln. De var bekväma trots längden och otroligt snygga. Jag skulle ha de. Snabbt gick jag tillbaka till soffan, tog av mig skorna och satte på mig mina egna innan jag tog klackarna i handen och gick till kassan. Damen tittade upp på mig och log.
- They are really nice. Good choice!
Jag nickade och tog upp min plånbok. Hon sa priset och jag drog fram några sedlar som jag gav henne. Hon la ner skorna i en kartong som hon la i en påse. Jag tackade och hon gav tillbaka växeln till mig. Jag tog emot både växeln och påsen och drog sedan ut Niall som stapplade ut efter mig.
Niall kollade på klockan igen för tionde gången på en kvart.
- What is it? Frågade jag irriterad.
Vi satt i bilen påväg mot ett tivoli i närheten.
- I'm going back to London i 7 hours, mumlade han.
Jag suckade men sa inget. Var han tvungen att ta upp det? Kunde han inte bara låta det vara och ha kul med mig de sista timmarna. Nej, tydligen inte. Jag suckade igen och Niall slängde en blick på mig.
- I'm sorry Eri. I just wished we had more time.
- I know, suckade jag, but lets just do the best of the situation.
Han nickade.
- Your right.
- As always, flinade jag.
Han tittade snabbt på mig och skrattade.
- You have never right on anything honey.
Fjärilarna började fladdra omkring i magen och jag suckade tyst irriterat till. Jag vände mig om mot Niall. Hans blå ögon var fokuserade på vägen framför honom. Hur kunde en kille ha en sådan stor effekt på mig? Det är helt otroligt. Jag vände mig om mot fönstret och tittade ut. Vad var det med oss? Vi brukade alltid ha så kul. Varför var det så stel stämning? Vad var det som hade hänt?
Bilen rullade sakta in mot tivolit. Det var nästan proppfullt. Niall parkerade på bästa lediga plats och jag drog ut en NY keps från handfacket i bilen och gav den till Niall. Han tog snabbt tag i denoch satte den på huvudet. Vi hoppade ur min bil och började gå in mot tivolit.
Vi hade åkt nästan alla attraktioner när vi bestämde oss för att ta det lite lugnt och åka något som liknade parisehjulet men som inte direkt var det. Hela vägen genom kön var Niall väldigt nervös av sig och jag undrade varför. Jag tänkte fråga honom. Men inte i kön. Utan uppe i vår kabin. När det var vår tur satt vi oss snabbt och dörren stängdes. Vi åkte upp ett snäpp och jag tog tillfället i akt.
- What is it Niall?
Han tittade chockat på mig innan han tog ett djupt andetag.
- Nah, its nothing, fakelog han.
- Tell me now Niall or I will.. Do something, utbrast jag.
Niall skrattade och skakade på huvudet.
- It's a secret, log han.
Jag tittade in i hans intensivt gröna ögon.
- Niall James Horan. You tell me now or I will seriously punch you in your face, ropade jag.
"In your beautiful face", la jag till i mitt huvud. Jag tittade surt på honom. Jag var ju inte sur. Jag skulle aldrig kunna vara sur på honom men jag ville inte att han skulle undanhålla saker för mig. Vi hade ändå känt varandra i tio år. Han borde veta att han kan lita på mig och att han kan berätta allt för mig.
- I've been thinking. You are gonna get graduation this year. And in Summer er are going on a Europé tour and I was wondering if you would like to come, sa han långsamt och mycket försiktigt.
Jag skrattade högt åt att hans nervositet varit i onödan innan jag nickade och mötte en förvånad Nialls blick.
- Of course I want to come, Nialler. I have a little secret myself, flinade jag.
Han tittade chockat på mig.
- I have sought to collage in London.
- Really?
- Really, nickade jag.
- That's awesome! We can hang out more often!
- I know, fnittrade jag.
Vi skrattade tillsammans högt åt ingenting och tillslut ledde det att vi låg på golvet i kabinen och vred och vände på oss.
Efter den karusellen åkte vi hem till Niall där vi satt med hans familj och pratade om allt och inget tills det var dags för mig att gå hem och dags för Niall att ge sig av. De skjutsade hem mig och Niall följde mig upp till dörren.
- We'll see each other soon, log han.
- Yeah but I'll still miss you, mumlade jag.
- I'll miss you too Erica.
Han log innan han pussade min hjässa och drog in mig i en varm och stark Niall kram. Jag drog in hans lukt. Vi sa hejdå och sen försvann han. Jag suckade och öppnade ytterdörren och gick in. Dörren smällde jag igen hårt innan jag sprang upp på mitt rum.
-----------------––––––––––––––––––––––
Så ja, här får ni en till del eftersom kapitel fem var så himla kort. Kommentera på!
UPPTADE: Vet inte alls varför texten är större precis ovanför tivolibilden. Men jag har sett det, vet dock inte hur man ändrar. Så så får det vara.
P.s stay turned. För har mycket skrivlust. Kapitel sju dyker nog upp snart.
Loved You First - Chapter 5
Previously:
Ericas outfit.
(Centrumet)
Jag parkerade bilen utanför "The Bakery" där vi hade bestämt att träffas. Jag gick in i Cafet, gick fram till kvinnan i kassan och beställde dagens. Jag drog upp min telefon och såg att jag hade fått två nya sms.
Rösten kom från ingenstans, vilket fick mig att båda rycka och skrika till av både chock och rädsla. Jag vände mig om och fick syn på Niall som satt där på sängkanten. Han log stort mot mig och jag himlade med ögonen. Jag grabbade tag i trosor, bh och sovkläder innan jag fort sprang tillbaka till badrummet och bytte om. Niall var, så klart, kvar när jag kom tillbaka och vi bestämde oss för att kolla på film.
______________________________________
Niall hade gått raka vägen hem efter filmen. Inte för att det var så värst långt att gå ifrån mig. Jag bodde ungefär 10 min ifrån Nialls föräldrars hus och nästan en kvart från Nialls bror Greg och hans frus hus. Så vi bodde relativt nära ändå.
Jag hoppade ner från sängen och gick bort till badrummet. Jag tog av mig alla mina kläder och hängde mina PJ's på en krok innan jag ställde mig i badkaret och satte på vattnet. Jag lät vattnet rinna över min kropp innan jag tvålade in hela min kropp och sen tvättade av. Jag stängde av vattnet och gick med försiktiga steg genom badrummet mot min handduk som hängde på dörren. Snabbt slet jag åt mig den och virrade den runt min kropp. Jag slet upp badrummsdörren och sprang till mitt rum. Jag öppnade min garderobsdörr för att kolla igenom vad vad kläder jag hade och vad jag kunde sätta på mig. Klockan var 11. Jag skulle träffa Niall klockan tolv och äta lunch med honom. Jag drog fram ett par rena underkläder. Ett par svara byxor, en svart vit randig tröja och min skinnjacka. Jag gick fram till spegeln och granskade mig. Drog fram plattången och plattade lite snabbt genom mitt hår. När jag var klar med håret sminkade jag mig lite snabbt, inte väldigt noggrant men ändå lite. Jag tog tag i en brun kuvert väska och tog alla värdesaker i en innan jag gick ner till hallen och satte på mig mina vita converse. Jag drog upp telefonen och skickade ett sms till Niall.
To "Baby Nandos"
I'll be there in 10 min.
Jag tog upp mina bilnycklar och tryckte på den lilla knäppen på nyckeln som gjorde att bilen öppnade. Ett ljud lät och bilen blinkade till med orange. Jag öppnade förar dörren och satte mig ner innan jag startade bilen och åkte ut ur parkeringen och bort från mitt hus.
Jag parkerade bilen utanför "The Bakery" där vi hade bestämt att träffas. Jag gick in i Cafet, gick fram till kvinnan i kassan och beställde dagens. Jag drog upp min telefon och såg att jag hade fått två nya sms.
From "baby Nandos"
I'm sorry. I'll be there in five. xx
Jag suckade och log innan jag drog upp nästa sms som var från Sara.
Från "Sara babe"
Ring mig efter träffen med Niall.
Till "Sara babe"
Ringer dig ikväll istället.
Jag kände två starka armar krama om mig bakifrån och jag drog in den där typiska killdoften som bara han kunde ha. Jag vände mig om och fick syn på det där ansiktet jag bara älskade. Hans blonda hår var ruffsigt lagt över hela hans huvud och hans blåa vackra ögon tittade busigt på mig. Jag skrattade och puttade undan honom. Han log mot mig och tog ett steg mot mig och kramade om mig igen.
- Awe you two are so cute together. How long have you been daiting?
Vi släppte taget om varandra och tittade på kvinnan i kassan. Jag skakade långsamt på huvudet.
- We aren't together, mumlade jag
- Oh, I'm sorry. I was so sure. It looked like it, ursäktade sig kvinnan.
Jag log och nickade som för att säga att det inte gjorde något, att alla gör fel.
- Your food is ready, mumlade hon skamset sen.
Niall tittade på mig och jag mötte hans vackra ögon.
- What did you take? Frågade han.
Hemskt ledsen.
Jag ber verkligen om ursäkt för att jag inte har upptaderat men har verkligen mått så jävla dåligt de här veckorna och har haft fetaste huvudvärken i två dagar nu. Lovar att försöka slänga iväg kapitel fem snart iaf. Puss❤️