Linnea tittade ner på Viktor genom sitt stora fönster. Himlen var mörkblå och trädens löv föll omkull av vindens starka susning. Vinden smekte hans mörkblonda hår. Hennes bruna hår skymde fönstret och hon greppade tag om en hårsnodd som hon sedan satte upp håret i en hästsvans med. Han la in sista väskan i bilen och tittade upp mot fönstret till hennes sovrum. Hon backade snabbt undan och la handen på hjärtat innan tårarna långsamt började rinna ner för kinderna. Ännu en bildörr slogs igen och hon gick sedan fram till fönstret igen. Hans splitternya bil började sakta rulla iväg bort från de stora höghusen hon bodde i. Som han bott i tidigare. Snart var bilen ute ur hennes sikte.

 

Dagen hade börjat precis som vanligt med att de träffats i det stora avlägsna klassrummet längst bort i korridoren och de hade börjat med arbetet. Hon gick sista året på gymnasiet och behövde all hjälp hon kunde få, då hon hade väldigt svårt med matematiken. Han var hennes mattelärare och de hade tillbringat varje dag tillsammans i snart ett år till att arbeta med matematiken och de hade ofta möten på kvällarna om hennes framsteg och hjälpen hon fick. På så sätt lärde de känna varandra väldigt bra. De båda visste väldigt mycket om varandra. En månad tidigare hade de berättat om sina känslor för varandra. Viktor hade tittat sorgset på Linnea samtidigt som han uttalade fyra ord som hon önskar inte ens existerade.

- Jag ska gifta mig.

Hennes haka föll ner till marken och hon kände tårarna bränna i ögonen. Det här kunde inte hända. Hon skulle ju gå ur gymnasiet om drygt ett halvår, då hade de kunnat vara tillsammans, utan problem. Utan att behöva tänka på konsekvenserna och handlingarna hela tiden och nu fick Linnea veta att Viktor skulle gifta sig. Hon kunde inte hålla sig längre utan lät tårarna rinna. Han bad om ursäkt, kramade lätt om hennes hand innan han rest sig upp och med långa och snabba steg gått ut ur klassrummet. Hon tittade chockat efter honom medan hennes tårar lämnade blöta spår efter sig på hennes kind.

  Trots omständigheterna fortsatte de att träffa varandra, hon behövde ju trots allt hjälp, men även för att kärleken till den andre bara blev större och större. Några veckor senare började Viktors nyblivande fru hämta upp honom från jobbet. Linnea såg då dem då och då kyssas utanför skolans enorma portar och hennes hjärta gick i tusen bitar.

 

Hon tittade sig snabbt omkring i rummet. Han var borta. Han hade kunnat ställa in bröllopet, men det gjorde han inte. Hon visste ju varför han gjort det, men hon var ändå besviken. De va bortlovade till varandra, ända sedan de var barn och hans blivande frus föräldrar var mycket rika. Dagen han stod där nedanför det stora höghuset var nu ett minne blott. Det hade gått några veckor och hon var fortfarande förkrossad. Hon hade varit sängliggande ganska länge nu. Hon reste sig upp och gick in mot badrummet för att låta varmvattnet rinna i badkaret när hon hörde en signal eka i hela huset. Hon sprang snabbt tillbaka in i sitt rum igen och tog upp telefonen. Det var han. Viktor hade ringt henne och hon kände glädjen i hela kroppen, de gick som rysningar inom henne. Hennes telefon var gammal och sliten men den fungerade ändå väldigt bra. Linnea satte telefonen vid örat. Han berättade att han saknade henne och att det inte gick en ända dag utan att han inte tänkte på henne. De pratade med varandra en stund och Linnea kände sig som världens lyckligaste människa. Plötsligt hörde hon hur Viktor skrek till av både rädsla vrede. Vreden ersattes med endast rädsla. Han skrek hennes namn flera gånger. Glädjen som fanns inom henne var bortblåst och det ersattes snabbt med oro och rädsla. Hon slungade iväg telefonen, utan att tänka sig för, och den hamnade med ett kras på golvet. Hon visste att hennes mobil hade fått tusen olika sprickor nu, men hon orkade inte bry sig. Hon satte snabbt på sig lite kläder innan hon sprang ut ur sitt rum och till hallen. Linnea tittade sig omkring i rummet. Det var mörkt och ingen skulle nog märka om hon var borta, en mindre bilen. Hon tassade in till sina föräldrars sovrum och fick syn på bilnycklarna på byrålådan. Hon smög försiktigt fram, orolig för att väcka föräldrarna innan hon grabbade tag om de och snabbt gick ut. Hon hade övningskört i två år nu, så hon var en väldigt duktig bilförare.  

      Hon visste vart han hade flyttat, så hon visste vart hon skulle köra. När hon kom fram såg hon hur Viktors fru sprang allt vad hon hade ut ur huset. Försiktigt stängde hon av motorn och öppnade bildörren samtidigt som hon började springa in mot huset. Dörren var låst. Linnea kände paniken sprida sig och tog i med all kraft hon hade och sparkade sönder fönsterrutan bredvid dörren. Snabbt hoppade hon in i huset. Det var ett vackert inredet hus med klassiska stilrena vita möbler. Hon kände stanken av något och tittade sig omkring. Hon såg honom ligga livlöst på golvet med blodet sipprande/forsande ur hans bröst. Linnea slängde sig ner över honom på golvet och började skrika ut sin sorg. Det kunde inte vara sant. Han kunde inte vara död. Hon låg böjd över honom och grät och skrek ut sin sorg.

 

Hon tittade sig snabb omkring i huset. Hon ville inte längre leva om inte Viktor vad vid livet. Hon hittade en pistol med något vitt glänsande bakom. Hon kröp sakta fram och såg att det var en lapp. Med darrande fingrar tog hon upp lappen och läste igenom. Det var ett brev av Viktors fru, ett erkännande. Hon hade dödat Viktor på grund av att han älskat någon annan som inte var hon och därför blivit tvungen att döda honom. Linnea la undan lappen innan hon med darrande fingrar tog upp pistolen och vägde den lite i sina händer innan hon kröp tillbaka till den ända människan hon älskat mer än sig själv. Hon tog upp hans hand och flätade samman deras händer innan hon tog upp pistolen och siktade den mot sitt huvud. Hon avfyrade ett skott och ramlade sedan ihop på golvet bredvid sin älskade.

 

---

Vi har arbetat med antiken i några veckor nu och fick en uppgift på svenskan att skriva om en utav myterna till modern tid. Jag valde Tristan och Isolde. Tänkte lägga ut mitt arbete här. Ge gärna feedback.

P.s Det här var verkligen inte en utav mina bästa noveller, snarare tvärtom.

Kapitel fem kommer ut såfort skolans plugg börjat lugna ner sig lite. Puss puss

 

 

 

 Jag kastade en blick på klockan och såg att hon var 11.35. Stressen kom rinnande över mig och jag reste mig snabbt upp för att börja fixa mig. Jag satte på mig ett par jeans shorts och en blus som jag stoppade in, innan jag snabbt plattade igenom mitt hår, satte på mig lite accessoarer och tog viktiga saker som pengar, mobil och nycklar. Jag hoppade i mina sandaler och hoppade in i bilen. Inom fem minuter var jag i centrum, även kallat stan. Jag parkerade bilen och gick in till vårt favorit kafeteria som heter Bellas, såg tjejerna sitta på fönsterplatsen. Gick fram till kvinnan i kassan och bad om en latte, fick den och gick och satte mig hos tjejerna. 

Han log stort mot mig och nickade. Jag log ett trött men lyckligt leende innan vi la oss ner i sängen och jag somnade lyckligt med Nialls armar runt mig. 

------------------------------------------------------------

From "Älsklingen😍🐻"

Bussarna åker inte. Skjuts? xx

 

Till "Älsklingen 😍🐻"

Är där om tio. xx

 

Emma var också svensk, men hon hade aldrig bott eller varit i Sverige. Hennes föräldrar var svenskar men flyttade hit för att plugga och då träffades de och blev kära och gifte sig, sen kom Emma. Likaså med Saras föräldrar, min andra bästavän. Emma och Saras föräldrar hade känt varandra länge. Men både Emma och Sara kunde svenska, så vi pratade svenska ibland när vi ville att ingen annan skulle förstå.  Jag körde ut och ner till centrum, där jag såg både Sara och Emma. Sara hoppade in på förstasidan medan Emma satte sig i baksätet. 

 

- Ska inte du va i stallet? 

Jag hade egentligen inte kort stubin, det bara blev så när jag pratade med henne. Jag suckade. 

- Jo, men jag ska inte dit förrns ikväll, sa jag och försökte låta lugn. 

- Det är kväll! Sa hon. 

- Men käften! Jag går när jag går. Gå och studera så du kan bli smartare för det behöver du, så hjärndöd som du är, fräste jag. 

- Mamma! Tjöt hon. 

- Snorunge, suckade jag trött. 

Jag reste mig upp och ställde in tallriken i diskmaskinen innan jag gick förbi min lillasyster in till mitt rum. Dörren for upp och jag snurrade irriterat runt för att se vem som hade stört mig. 

- Erica! Varför bråkar ni alltid? Suckade mamma trött. 

- Vadå bråkar? Jag har inte sagt något, du vet att hon alltid försöker sätta dit mig fast jag inte gjort något, sa jag. 

Ja, jag körde på den taktiken för att slippa skit. Mamma gick alltid på det, nickade och gick ut för att skälla på min syster. Jag satte snabbt på mig ridkläderna samtidigt som jag satt och funderade. Jag undrar hur det hade varit om jag bodde i kvar I Sverige. Pappa fick nämligen jobb här i Irland när jag var sex år, så då flyttade vi upp hit och jag började på simning igen eftersom jag simmat sen jag var fyra. Där träffade jag alltid på en kille som var mycket blygare en alla andra men definitivt mycket snällare. Niall. Vi blev snabbt kompisar och gjorde sällskap till simningen och började på teater, sång och dans tillsammans. Vi tillbringade tid hela tiden tillsammans. Förutom när vi gick i skolan. Han gick på en pojk skola (musikalisk) och jag gick på en "blandad" skola för musikaliska talanger. Vi brukade sjunga mycket tillsammans efter skolan, skillnaden var bara att han vågade söka in till x-factor medan jag inte gjorde de. Jag suckade till. Lyckligt. Det var riktigt tur att pappa fick jobb här uppe i Irland, annars skulle jag aldrig ha fått träffa Niall och det vore en skam. Jag kastade en blick på klockan och tog med allt tillbehör innan jag gick ut ur huset, satte mig i bilen och åkte iväg till stallet. 

 

Jag har ingen egen häst men rider en gång i veckan på ridskola och har en sköthäst som heter Rashida. Så jag tillbringar en hel del tid i stallet. Jag sprang fram till den stora "ängen" och fick snart syn på Rashida.