Ni har väl inte missat kapitel 38 här under? 

Jag skrek till i frustration, rätt i ansiktet på honom. Tårarna rann kraftigt och mina ögon kändes svullna och jag visste med stor sannolikhet att dem var röda. Zayns ögon var också röda, men om han hade gråtit eller inte, hade jag faktiskt  inte sett. Men det hade dödat mig inombords att se honom såhär. Hans vackra ansikte sörjde. Jag vet att han var ledsen för det som hade hänt och att han ångrade sig men jag kunde inte förlåta och glömma allt. Han hade verkligen sårat mig. 

- Sara. I never lied about how much I loved you. You were my one true first love. 

Jag tittade långsamt upp på honom. Han la sina ord omsorgsfullt när han talade till mig. 

- You are my bestfriend. Still. After all this time, you are still my bestfriend. 

- Stop it, skrek jag. 

Han kröp försiktigt fram mot mig. 

- I never meant to hurt you Sara. 

- But you did. 

Zayns ögon bytte färg, från sina choklad bruna ögon till nästan helt svarta. Han ställde sig upp och tog ett fast grepp om min arm och drog mig upp. Jag flämtade till. Han tryckte mig hårt mot dörren och jag kände hur rädslan spred sig i kroppen. Hans ögon ändrade färg till de där choklad bruna ögonen igen. Han lutade pannan mot min och tårarna rann igen. 

- Why cant you accept My apoologize? 

- I dont know, suckade jag och en tår lämnade mitt öga. 

Hans ögon ändrade färg igen och jag blev genast panikslagen. Han pressade sina läppar mot mina och genast började jag kämpa emot. Jag sparkade med benen och slog honom på bröstet med händerna. Han tog ett fast grepp om min midja, vilket resulterade att mina händer fastnade mellan hans kropp och min kropp. Jag stannade upp med sparkarna och började försiktigt känna på kyssen. Det var precis som förut. När vi var bästavänner och lite till. Jag kysste honom tillbaka och han log försiktigt inne i kyssen. Jag drog upp mina händer och drog de genom hans perfekt lagda hår. 

Jag drog efter andan när kyssen avslutades. Den hade varit allt för intensiv. 

- Sara.. 

Genast kom jag att tänka på allt sol tidigare hade hänt. Han hade sett mig gråta och inte brytt sig. 

- Don't think that this gonna change anything. 

- How could you still be mad at me?! 

- You saw me in pain, you saw me cry and you still Didnt do anything. I could believie That Anyone could do it, but you. No. No no. I was wrong! You are an fucking asshole Javadd!! 

Dörren öppnades och jag slängde en sista blick på honom innan jag sprang ut. Jag tog på mig mina skor och sprang verkligen ut ut. 

------------------------------------------------

Förlåt för sent kapitel. Jag har inte haft någon skrivlust alls. Jag ber om ursäkt. Och förlåt för jätte kort kapitel men har verkligen ingen fantasi kvar. 

Jag ber om ursäkt för att jag inte har bloggat på ett tag, men som ni kanske redan vet så bloggar jag alltid från mobilen och min mobil blev snodd, så jag har inte haft möjlighet till att blogga. Men nu har jag fått en ny telefon och är redo att börja igen. Tack och förlåt för att ni har väntat! 

xxx