Loved You First - Chapter 26
Det var dags. Ikväll skulle jag och Harry göra det. Efter fyra månader tillsammans var det slutligen dags för Harry att ta min oskuld. Det kändes rätt. Jag var redo. Men ändå kunde jag inte låta bli att tänka på det där igår. Om att våran relation inte var så hälsosam trots allt. Jag menar allt hade faktiskt förändrats. Allt hade förändrats på ett dåligt, mer negativt sätt. Niall pratade inte ens med mig. I och för sig så fick han aldrig chansen till det. Jag blev antingen bortdragen eller så blev han det. Jag hade också försökt några gånger. Men lönlöst.
Vi sprang i fullfart mot varandra. Jag hoppade upp i hans famn och han tog emot mig. Han snurrade oss ett varv bara för att innan han ställde ner mig. Mitt hjärta bankade hårt i bröstet och jag kände hur jag blev varm i hela kroppen utav hans närhet. Han log ett snett leende när han plötsligt såg mitt lite ledsnare leende. Hans leende försvann på en gång.
- What is it Eri?
- Nothing.. I just.. Nothing, svarade jag med en hjälplös ton.
- Tell me what it is Erica, utbrast Niall.
Jag ryckte till. Inte för att ropade ut det utan för att jag märkte att jag hade fått honom att bli orolig. Det var inte det jag hade velat. Jag harklade mig tyst.
- We are always going to be best friends, right?
Han log sitt sneda leende mot mig igen.
- Forever and ever, sa han fjantigt.
Jag log. Det var det jag behövde höra även om det kanske var världens fjantigaste mening.
- And we can always talk about anything and everything with eachother?
- Always.
- You are my bestfriend, Niall.
- And you are mine too, Erica.
Vi log stort mot varandra innan vi kramade om varandra igen. Niall drog sig försiktigt ur min hårda kram och log försiktigt mot mig.
- I actully bought you this, sa han och drog upp en liten ask och gav den till mig.
Jag tog emot den och öppnade den sakta. Dett var ett halsband. Det stod "d forever" på det. Jag drog upp det och tittade på Niall.
- I have one too, sa han och log.
Han tog upp sitt halsband där det stor "always an". Jag log stort mot honom. Jag vände mig om med ryggen mot honom och räckte över honom mitt halsband samtidigt som jag drog upp mitt hår. Han knäppte på halsbandet och lät det falla ner samtidigt som jag släppte ner håret. Jag vände mig om och log mot honom.
Jag tittade snabbt ut genom fönstret igen. Det där minnet var en utav mina vackraste. Det hade hänt precis innan Niall skulle få skivkontrakt med sina bandmedlemmar och jag var rädd att jag skulle bli bortglömd. Jag drog med handeln längs med min hals och drog upp halsbandet som han givit mig för flera år sedan. Som jag behållt för att visa att det var Niall och ingen annan. Vi två mot världen. Hur hade jag kunnat glömma bort det? Det var ju vi nu och för alltid. Always and forever.
Håll ut peeps. Under kapitl 27 kommer det hända saker. Så håll ut!
Jag är ledig idag, därav upptaderingen. Kände att jag ändå inte har något bättre för mig, så varför inte upptadera?..
Lämna gärna en kommentar!
1. Vad tycker ni om flashbacken?
2. Vad tror ni härnäst?
3. Vad tycker ni om novellen so far?
Bonusfråga:
Längtar ni till julen?
Mitt svar:
Jag firar inte jul men jag tycker det är en jävligt mysig tradition så ja, jag antar det :)
Kommentarer
Trackback