Loved You First - Chapter 32

Det hade gått en vecka sen jag gjort slut med Harry. En vecka sen jag lämnar sängen. En vecka sen jag pratat med någon över huvudtaget. Efter ytterligare fyra dagar hade Niall lyckats dra ut mig. Han hade lyckats be mig att fixa mig och jag hade fixat mig. Han hade fått mig att själv välja att äta frukost och jag hade motvilligt gett mig av till bilen och satt mig. Niall satte sig lyckligt i bilen på förarsidan, satt nyckeln i och vred på den och körde ut från parkeringen. 
 
Vi hade kört en lång tid och jag tittade trött ut på naturen. Jag suckade och Niall svängde plötsligt in på en smal gränd och parkerade. Han hoppade ut och sprang till min sida och öppnade dörren åt mig. Jag tittade irriterat på honom, men gick ändå ut och tackade tyst. Vi gick sida vid sida i tystnad tills vi kom fram till ett stort hus. Jag stannade upp och tittade på Niall. Det kunde väl inte vara? Niall nickade och bekräftade det jag tänkt på. Vi var vid ett stall. Vi fortsatte gå och gick sedan in i stallet. Niall gick framför mig och öppnade en utav boxarna. Jag log stort när jag fick syn på hästen där inne. Rashida. Jag klappade hennes lätt på mulen och la sedan min panna mot hennes panna och tittade in i de stora mörka snälla ögonen. Jag log ett snett leende innan jag började fixa till henne så att vi kunde gå ut och rida. Niall sa att det var anledningen till att han hade hämtat hit henne, för att han visste att jag behövde henne. Han hade rätt. Som alltid. Jag suckade och hoppade upp på henne. Jag log där jag satt på henne. Det kändes som förr. Jag manade på henne och hon började genast galoppera ut i skogen. Jag lät tårarna rinna. Just nu sket jag i om någon papz hade förföljt mig ut i skogen. Jag behövde släppa ut tårarna. Niall var en riktig vän. Han hade hämtat min ängel, mitt hjärta, min ögonsten Rashida hit till England, bara för att hjälpa mig att må bättre. Trots att Harry var anledningen till att jag mådde som jag mådde, hade han aldrig kommit och tittat till mig. Han hade inte ens försökt få mig att må bättre. Istället hade jag hört att han var ute på banan igen. Vilket jävla kräk. Jag suckade. Jag måste be om ursäkt till Niall och tacka honom för allt han har gjort för mig. Han förtjänar faktiskt så mycket bättre än vad jag har gett honom den senaste veckan. Tyst började jag nynna på någon låt. Jag kunde inte komma ihåg vart jag hade hört den, men den var bra. 
Några timmar senare var jag tillbaka i stallet. Jag hoppade ner från Rashida och klappade henne på mulen, innan jag ledde in henne till hennes box. Väl där inne kramade jag lätt om henne innan jag gick ut ur boxen och stängde dörren. Jag gick ut mot Nialls bil där jag fick syn på Niall. Han log försiktigt mot mig. Jag gick sakta fram mot honom och när jag väl var nära honom slog jag armarna om hans mjuka varma trygga kropp. Jag kunde känna hur han log mot mitt hår, samtidigt som han drog in mig i en typical Niall kram. Jag kunde inte låta bli att le. 
- Thank you for eveything, Niall, mumlade jag med svag röst. 
Han avbröt kramen för att titta på mig. 
- No worries, love, sa han och log. 
Jag log snett tillbaka mot honom. Han öppnade bildörren till mig och jag satte mig. Han sprang sedan till andra sidan för att även han sätta sig och sedan köra tillbaka till staden. 
 När vi väl satt i bilen påväg hem, insåg jag hur lyckligt lottad jag egentligen var. Jag hade Niall horan som bästavän, och det var inte många som hade den turen. 

Förlåt, för kort kapitel och nästan inga dialoger, men hade inte tillräckligt mycket fantasi. Jag har en svag aning om vad som ska hända härnäst.
 
Well, jag ska träna nu så nästa kapitel kommer upp när jag har fått 2+ kommentarer på denna del.
xx

Kommentarer
Postat av: Lovisa

Aaaaaw, så söt Niall är! Äntligen är de vänner igen ;)

2014-01-04 @ 18:54:43
URL: http://pixle.blogg.se
Postat av: Linnea

Så bra!!!

2014-01-07 @ 18:14:40



Ditt fina namn:
Klicka så sparar jag ditt namn till nästa gång :)

Din e-postadress: (..ser bara jag)

Din blogg:

Kommentar:

Trackback