Jag och Niall och Louis hade åkt till Nandos och köpt hem mat och nu satt vi alla framför tvn och åt. Jag log. Jag var nog lycklig. Ja, det var jag. Mina bästavänner var samlade på ett och samma ställe. Fastän jag var såhär lycklig, kunde jag inte sluta tänka på Sara och Zayn. Vad var grejen med dem? Dem kunde inte sitta bredvid varandra utan att irriterat sucka. Eller åtminstone Sara. Zayn tittade sårat åt hennes håll hela tiden. Någonstans efter maten fick Sara nog och reste sig irriterat upp. Jag mötte Emma's blick och hon ryckte chokat på axlarna. Jag mimade åt henne att hon skulle sitta kvar, men att jag skulle gå. Hon nickade. Jag skulle precis resa mig när Zayn reste sig upp före mig.

- You can sit. I'll look after her, sa han.

Jag satte mig ner igen och nickade långsamt. Han gick ut ur rummet och jag tittade efter dem. Jag undrar vad som hade hänt..

 

Jag hade irriterat rest mig upp och gått ut till köket. Jag ställde mig på tå och drog fram ett glas från skåpet som jag hällde vatten i.

- Sara..

Den där välbekanta hesa vackra rösten som fick mig att tappa andan. Jag vände mig långsamt om.

- What is it? fräste jag.

- I'm sorry.

- Well, sorry won't help.

- I know.. But..

- Save it, Zayn, fräste jag irriterat och tog med mig glaset in till vardagsrummet.

Erica mötte min blick. Hon såg orolig ut. Jag hatade när Erica var orolig, men jag vill inte att hon skulle veta om det här. Det gjorde för ont att ens tänka. Jag ville inte behöva säga det. Så istället log jag mot henne och skakade på huvudet. Hon såg inte helt övertygad men tittade ändå bort. Jag satte mig ner på golvet, lutade ryggen mot väggen. Efter ett tag kom Zayn in. Han tittade sig omkring. Jag försökte att inte möta hans blick och lyckades bra med det. Jag suckade lättat. Det gjorde så fruktansvärd ont bara av att titta på honom. Jag kände hur det började svida i mitt hjärta igen. Han satte sig bredvid mig på golvet. Nära. Så nära att jag kunde känna hans axlar mot mina. Hans hand som låg nära min hand. Hans fingrar rörde sakta vid mina fingrar och jag drog snabbt åt mig handen som om jag bränt mig någonstans. Jag tittade ner på min hand. Jag hade inte bränt mig någonstans, men det hade verkligen känts som det. Jag suckade. Försiktigt mötte jag hans blick och såg att han tittade sårat på mig. Well, jaha. Så nu ångrar du dig, va? It's too little to late, for that. Jävla idiot. Jag suckade och tittade framåt, precis i det ögonblicket fick jag en fråga av Louis. Jag skrattade, men svarade ändå på frågan. Han frågade vart ifrån mina föräldrar hade kommit ifrån och vart jag var född. När jag svarade att mina föräldrar bott i Skåne, frågade han om det var sant att vi pratade fulast i hela Sverige. Jag mötte Emma och Ericas blickar innan vi började skratta högt.

- I wouldn't know. I've never lived there, sa jag och skrattade, My parents just did. I'm born in England.

- But our parents talk Swedish home sometimes, sa Emma.

- And we talk Swedish to eachother sometimes, fyllde Erica i och skrattade.

- We can some Swedish too, sa Niall bakom Erica.

Hon skrattade.

- Oh really. Like what?

- Kottbulle, utbrast Harry.

Även fast jag och Emma var lika sura på honom som Erica var, kunde vi inte låta bli att skratta. Det lät bara för roligt!

- What more could we say? försökte Niall komma på.

- Jak elska daj, sa Liam och Zayn i kör.

Vi började genast skratta igen. Ja, jag var sur på Zayn, men det var så himla roligt uttalat. Jag kunde inte låta bli. Jag sneglade försiktigt på Zayn och såg att han redan tittade på mig. Han såg lycklig ut på något sätt. Mitt leende försvann på direkten. Jag skulle inte ge det till honom så enkelt. Han skulle inte få känna sig så lycklig så enkelt. Han hade sårat mig och han skulle få se hur mycket. Jag suckade och vände snabbt blicken framåt mot de mina bästavänner och killarna framför mig, som var hur gulliga som helst. Vi satt uppe väldigt länge. Fram tills tio. Ingen av oss var värst trötta. Inte ens jag och Emma, så vi bestämde oss för att matvraken Erica och Niall skulle få gå och köpa snacks. Och för att det skulle bli en bra budget så skulle Liam följa med. Jag började skratta när jag fick höra det. Typiskt Erica och Niall att köpa för mycket pengar, mer än vad dem borde i alla fall. Jag tog med mig mitt glas till köket och hällde på med mer vatten, innan jag gick ut till balkongen. Emma satt på golvet i vardagsrummet och skrattade åt något som Louis sa. Harry pillade på sin telefon tillsammans med Zayn.

- Sara, hörde jag en röst säga.

Guess, who it is.. Zayn, såklart. Jag suckade.

- What do you want?

- I just wanted to say the truth..

- Okey, spit it out, fnös jag.

Han tittade sårat på mig. Jag vände blicken åt andra hållet. Zayn tog ett djupt andetag.

- I lied to you..

- What?!

Jag vände mig om mot honom och stirrade nu stint på honom.

- I told you I didn't recognize you, but I lied. I did recognize you.

Mina ögon fördubblades och jag kunde känna ilskan rinna över mig. Mitt hjärta bankade hårt i bröstet i mig och min puls pulserade snabbt. Jag kände hur varenda droppe blod i min kropp frös till is och hur mina ögon fylldes av tårar.  Hur kunde han? Visste han ens hur mycket han hade sårat mig? Visste han om hur jag hade gått hem och gråtit i flera dagar? Hur jag hade legat sängliggande i flera dagar pågrund av att han ljög för mig.. En ensam tår rann ner från mitt öga ner på min kind. Jag skrek till av frustration och knuffade till honom. Han drog armarna om mig för att lugna ner mig.

- Let go of me, you lying bastard! I fucking hate you, skrek jag.

- Sara..

Zayn vände sig om, fortfarande med mig i famnen och tittade på Liam, Niall och Erica, som alla tittade på mig med häpna ögon. Mina tårar började rinna och jag drog mig irriterat loss från hans grepp. Han vände sig om mot mig.

- Sara..

- I hate you, okey? I fucking hate you!!

Jag vände på klacken och började springa in i huset. Jag visste inte till vems rum jag sprang men när jag väl var i rummet slängde jag mig på sängen och började gråta. Jag vet inte vad som hände, men Emmas skratt bröts. Louis rasna röst hördes och han gick med bestämda steg mot Zayn och drog ut honom. Liam och Harry följde efter. Emma och Erica knackade på dörren lite senare och gick snabbt mot sängen där jag låg. De la sig bredvid mig. Bara la sig bredvid. De sa inget. Det behövde de inte heller. Bara att de låg där bredvid mig, gjorde hela saken bättre.

- You don't have to say anything now, Sara. But we hope you talk to us later, sa Erica med mjuk röst.

- Yeah, because we really want to help you and figure somethings out, sa Emma med lika mjuk röst.

Jag sade inget, utan låg stilla och lät tårarna rinna. Eftersom jag gråtit så mycket och länge, måste jag tillslut ha somnat.

 

För jag vaknade runt tio nästa morgon, fortfarande mellan Emma och Erica. De låg på varsin sida av mig och stirrade ner mig.

- Fyfan! Vad läskiga ni är!

Vi började genast skratta. Vi skrattade så länge att jag fick ont i magen. Jag la en hand över och jämrade mig. Vårt skratt tystades sakta ut. Jag tittade upp i taket.

- Anledningen till att jag sa till Zayn att jag hatade honom var för att jag bodde i Bradford förut och jag kände Zayn. Han var min allra bästavän. När jag var åtta flyttade jag ifrån Bradford till Irland, där jag träffade dig Emma och sedan dig, Erica. När Niall blev känd och One Direction blev känt, fick jag för mig att leta reda på Zayn, så jag gick till en signering han hade..

Jag tystnade och kände hur en tår rann ner för min kind.

- Han sa att han inte kände igen mig. Jag skrek på honom och grät, men han vägrade säga att han kom ihåg mig. Han fortsatte säga att han inte kände mig. Vakterna fick bära ut mig för att jag vägrade gå därifrån.

Erica och Emma hade hasat sig upp och tittade på mig. Minnet gjorde så ont att jag inte kunde hindra de andra tårarna som rann ner för mina kinder.

- Igår berättade han att han hade ljugit för mig hela tiden, han hade visst känt igen mig. Han hade ljugit för mig. Jag.. Jag bara..

Jag reste mig hastigt upp och satte händerna för ansiktet och började sedan gråta igen. Erica kramade snabbt om mig och Emma la armarna om både mig och Erica.

 

4+ kommentarer för nästa!

 

1. Vad tycker ni om grälet mellan Zayn och Sara?

2. Och vad tycker ni om det Sara berättade om Zayn?