Loved You First - Chapter 24
Vi hade åkt runt i hela paris och checkat in staden. Klockan närmade sig sex och det började skymma. Vi skulle åka till Eiffeltornet och kolla utsikten därifrån och jag var spänd. Jag hade alltid velat se Eiffeltornet och se utsikten. Vi hoppade ur bilen och jag skuttade fram till Niall. Jag krockade ihop min arm med hans. 
- How are you bestfriend? frågade jag.
Niall vände huvudet mot mig och log.
- Good. I've missed you.
- We are here on the same trip, you have seen me for a whole month and more, sa jag och skrattade till.
- It's not the same, mumlade han.
Jag tittade frågandes på honom. Han skakade bara på huvudet som om för att säga att det inte var något. Jag studerade honom försiktigt. Han stod inte rak i ryggen som han annars gjorde utan stod lite knackigt med ryggen. Han var ledsen. Hans kropp visade sorg. Rörelserna han gjorde visade sorg. Med ens förstod jag att Niall inte mådde bra. Fan vilken bra vän jag hade varit då. Jag hade varit helt uppe i mitt och Harrys förhållande att jag glömt bort min bästavän. Han behövde mig och jag hade inte funnits där för honom. Jag stannade upp och det resulterade att även han gjorde det. Han tittade chockat på mig.
- Niall tell me whats happening? You are my bestfriend. I want to be here for you if its something. You would tell me, wouldn't you?
Hans blick studerade mig ett tag och han var tyst ett par sekunder. Sekunder som kändes som år. Han log ett litet typiskt Niall leende.
- Of course.
- I've missed that smile of yours. Its so beautiful, sa jag och skratta till.
Niall log lätt mot mig. Jag hoppade in i hans famn och han omfamnade mig. Det kändes så obeskrivligt bra! Jag hade sakat hans varma och trygga omfamningar. Jag backade ett steg tillbaka.
- I'm glad your not mad at me, sa jag och log.
Niall blev genast allvarlig.
- Why would I be mad at you?
Jag ryckte på axlarna. Jag visste inte. Det var bara en känsla jag hade. Jag suckade lyckligt och plötsligt kände jag hur någon tog tag i mig och släpande mig ifrån Niall. Jag tittade chockat upp och såg en lockig kalufs. Han tittade inte rakt fram utan bak på Niall.
- Harry? What are you doing? undrade jag.
- We have a concert in three hours. And you have to see the view, sa han och log mot mig.
Jag log stort. Utsikten var helt fantastisk. Alla lycktstolpar hade tänts och bilarnas ljus hjälpte till med belysningen. Ljus överallt. Det var så himla vackert. Jag stor själv vid räcket och tittade ut på utsikten. I ögonvrån såg jag en blond kalufs ställa sig bredvid mig.
- It's beautiful, isn't it? frågade han.
Jag nickade.
- It's very beautiful. I wish I could stay up here for hours. It's paradise, mumlade jag.
Han log mot mig.
- I will take you up here any time you want, sa han och log.
Jag vände mig om mot honom.
- You really are the best, Niall, log jag mot honom.
Jag lutade huvudet mot hans axel och log medan vi båda hade blickarna ut över paris.
---------------------------------------------------------
Tråkigt att jag bara fick en kommentar på förra när jag bad om fyra. Hur som helst var det här kapitlet redan klart så jag publicerar det nu. Hoppas jag får några kommentarer iaf
Kommentarer
Postat av: Hanna
Sånna kapitel behövs ibland, längtar till nästa!! ❤️❤️
Postat av: Erica
Så fint, så romantiskt. Sitter bara och ler💙
Trackback