Countless hours of learning more
Countless hours of knowing less
Can't look behind you you have to look ahead

[Kevin]
So many doubts running through your mind
All the excuses don't have the time
All the rejection you have to leave behind
 

[Båda]
Leave it all behind

[Erica]
Hold your dreams
Don't ever let it go
Be yourself
And let the world take notice

You'll find strength
When people bring you down
They will see
If you will only, only believe

En ballerina for ut på scenen, så fort jag försvunnit och började dansa. En kille, också balett dansös, kom mot henne och de dansade tillsammans. Sedan försvann de båda två och lite snabbare dans trängde sig fram. När alla dansöser hade lagt sig på scengolvet, var det vår tur. 

[Erica och kören]
Someway, Somehow (Yeah, yeah, yeah)
Don't give up now (Don't give up)
Don't be afraid to succeed (To succeed, yeah)

Someway, somehow (Come on, everybody)
The time is right now (It's our time, yeah)
Don't be afraid to succeed (To succeed, yeah! )

Dansarna reste sig upp och började snabbt röra sig över golvet igen. Musiken höjde alltså sitt tempo. 

[Erica och kören]
Hold your dreams
Don't ever let it go
Be yourself
And let the world take notice

You'll find strength
When people bring you down
They will see
If you will only, only believe.

När vi hade sjunger klara så samlades alla dansarna på en rak linje. Jag kände hur tårarna var farligt nära. Jag hade gått med alla här i 11 år och vi var som en familj. Nu skulle alla splittras och leva sin egen dröm, det är ju bra, men jag kommer bara sakna alla. Och sen de bästa av allt.. Vi klarade oss! Allihopa! Vi fucking klarade det till examen! Nu är det dags att gå ut i världen och leva. Hold your dreams, som jag sjöng. Let the world take notice, I will, tänkte jag. Dansarna grabbade tag om varandras händer. Och folk ställde sig upp från deras bekväma stolar och klappade frenetiskt med händerna. 

När alla slutat klappa sprang Nina upp på scenen och då visste vi. Alla började springa ut från lokalen, även de som inte hade tagit studenten försvann ut. När vi väl kom ut så skrek Nina till och alla kastade upp sina hattar högt i luften. 

- Erica! Hörde jag någon skrika och såg min familj. 

Jag skrattade och gick snabbt fram mot de. Kramade om pappa först, sedan mamma ett långt tag och sedan Jessica. 

- It's gonna be nice to have you away, sa hon med tårarna i ögonen. 

Jag log stort mot henne. 

- Not so easy, lil' sis. I'll come and visit you, sa jag och rufsade till hennes hår innan jag fick syn på Emma och Sara och sprang snabbt bort mot de och vi hade en hård gruppkram. Sedan kramade jag om Emmas familj och Saras familj. Sedan ställde jag mig i mitten av Sara och Emma. 

- We actully made it! Utbrast jag. 

Vi log stort mot varandra. 

- You were amazing in there, Erica. 

Jag snurrade runt och fick syn på Niall. Jag skrek hans namn och sprang mot honom och hoppade upp i hans famn. Jag kramade om honom länge innan jag slutligen hoppade ner och fick syn på en annan pojke alldeles i närheten av honom. Han hade brunt rufsigt hår och blå-grå-gröna busiga ögon som tittade roat på mig. Jag harklade mig generat. 

- Erica, sa jag och sträckte fram handen. 

- I know. I'm Louis. Niall's bandmate, also his bestfriend, log han retligt. 

- After me, you mean, svarade jag retligt tillbaka. 

Ett stort leende bildades på Nialls läppar innan skrik hördes. Flertals tjejer rusade fram till Louis och Niall. Niall tog skrämt och snabbt tag i min hand och drog mig mot sig. En stor man kom och ställde sig framför oss. Han skrek åt tjejerna att backa och jag antog snabbt att det var Paul, deras livvakt. Han fick snart backup och de började knuffa in oss tillbaka till lokalen. När vi väl var inne,skyddade bakom stängda dörrar, vände sig en förfärad Niall om mot mig. 

- I'm so sorry. 

- It's not your fault, sa jag och log. 

- I ruined your graduation day! 

Jag tittade chockat på honom innan jag tog tag i hans händer. Hur kunde han säga något sånt? 

- No you didn't. You made it my best day ever. 

Vi tittade länge in i varandras ögon. Mina gröna ögon satt fastklistrade i hans blågråa. Han slickade sig försiktigt om läpparna och jag provade på ett litet tandleende. En harkling hördes och vi återvände till nuet. Jag mötte generat Louis blick. Jag hade helt glömt bort honom. 

-Okey lovebirds. We actully got here for a reason, mumlade han. 

Både jag och Niall ignorerade "lovebirds", men ett leende smög sig ändå på mina läppar. Jag sneglade på Niall och såg att också han hade ett leende på läpparna. 

En man i svart kostym kom fram till oss. 

- Hi Erica! I'm Niall's and the rest of the boys manager. We heard you sing and we thought that you could be our försångare? 

- What does that mean? Undrade jag glatt men chockat. 

Han började snabbt babbla på om något som jag inte alls uppfattade. Innan han frågade om jag fattat och om jag hade några frågor. Jag både skakade på huvudet och nickade. 

-Take them with Niall, sa han och försvann. 

Jag vände mig om mot Niall och Louis. Jag hade så många tankar och så många frågor att jag inte visste vart jag skulle börja. Skulle jag ta den chansen att åka på Europa turné med världens kändare pojkband och min bästavän och uppträda på olika scener i olika länder? Skulle jag verkligen våga? Eller skulle jag tacka nej? 

––––––––––––––––––––––––––––––––

Har förstått att 5SOS är förband för pojkarna egentligen. Men nu är de inte det. De fick något viktigt för sig eller blev sparkade. I dont know. Anyhow det är så här de får bli. Kommentera. X