Loved You First - Chapter 11

DETTA HAR HÄNT:

Erica har tagit sin examen från sin musikaliska skola för artister, dansare, blivande skådisar m.m. De har sjungit "Hold Your dream" inför en fullsatt publik. Niall horan och Louis Tomlinson dyker upp och deras manager tycker att Erica ska vara med på deras Europa turné. 

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Jag satt inne på mitt rum och packade. Inför London. Ja, de klart som fan att jag tackade ja till det där erbjudandet. Som blivande artist tackade man ja, såfort man fick stora inbjudande. Vi hade fått lära oss de tidigt på skolan. Fick man ett erbjudande, borde man ta det för det är inte lätt att få något så stort igen. Så jag tackade ja. Och det hade redan spritt sig som eld. Folk hade gratulerat mig på Facebook och Twitter och jag hade tusen fler followers på både Twitter och instagram. Mina vänförfrågningar på Facebook var fullt så de gick knappt att bekräfta från människor som jag faktiskt kände. Jag log stort. Min dröm. Den skulle snart uppfyllas. Jag log igen innan jag packade ner det sista av mina kläder i resväskan. Mina möbler och småprylar var nerpackade i kartonger. De skulle vara i London om en månad och skulle leveras till min och Saras student lägenhet. Jag öppnade dörren till mitt rum och trippade ner för trapporna för att tillbringa min sista dag med de. 

Mot kvällen åkte jag till stallet och red en sista gång på Rashida. 

Dagen efter var det den stora dagen med stort D. 

Jag vaknade upp med ett stort leende på läpparna. Det har var för underbart. Det här var det jag drömt om i flera år. Jag älskade allt även om vi knappt börjat. Även fast jag var ledsen av att lämna min familj. Min mamma, min pappa och min syster. Jag kunde inte låta bli att le även fast jag var ledsen för det. Jag reste mig upp och sträckte på mig så armarna knackade till. Inte ens det kunde förstöra mitt humör, trots att jag hatar folk som knäcker fingrarna, nacken, fötterna, tårna, handlederna och ryggen osv osv. Jag kan kasta mig fram mot personen och bara hålla i händerna för att få de att sluta knäcka fingrarna. Ljudet gjorde mig tokig. Jag reste mig upp och hasade över golvet till andra sidan för att ta mina kläder och gå till badrummet. Jag hoppade i och tvättade snabbt min kropp och sedan torkade jag den innan jag satte på mig mina kläder. Jag gick fram till spegeln och började sminka mig. 

Min pappa kikade fram in till badrummet. 

- Are you ready to leave Mullingar behind you and live your dream in London with Niall and thw boys? Frågade han. 

- I could never leave Mullingar behind me. Its my home and home means everything, utbrast jag. 

Lite väl mycket Lilo & Stich där, men det var ju sant. Hemma betyder allt. Trygghet, tak över huvudet, familj, kärlek. Allt, allt. Sedan nickade jag bara. 

- But yes, I'm ready to follow my dream, sa jag och log stort. 

- Good, sa pappa och gick. 

Jag tittade en snabb gång igen på mig innan jag tog min resväska och gick ner och ut till bilen. Mamma och Jessica satt redan i bilen. 

- Mum please stop crying! I'm gonna cry too, utbrast jag och kände tårarna bränna i ögonen. 

- Im sorry, snyftade hon. 

Mamma drog in mig i en hård och varm kram medans hon snyftade i nacken på mig och drog in min doft. Mina tårar började rinna. Såfort mamma grät, grät jag också. Vi stod där ett tag i varandras armar och bara grät. 

- I'm sorry I ruined your makeup. 

Jag skrattade till bakom alla tårar. 

- I'll fix it later, sa jag med ett snett leende på läpparna. 

Mamma drog mig en bit ifrån sig så att hon kunde titta på mig. Hon tog mitt ansikte i hennes händer. 

- I'm so proud of you Erica. Hold your dream. Dont ever let it go. I love you. 

- Thank you mum. I love you too, grät jag. 

Pappa tittade på mig med tårar i ögonen och jag gick mot honom för att krama om honom hejdå. 

- Take care of mum and Jessica now, dad, viskade jag och log. 

- I will. 

Vi log mot varandra. 

- I'll come and visit. 

Jag kramade om pappa igen innan jag vände mig om mot Jessica, som försökte dölja hur ledsen hon faktiskt var. Jag rufsade försiktigt till henne i håret och väntade på att ilskan inom henne skulle bubbla upp men det gjorde den inte och jag insåg just då att hon var verkligen ledsen. Jag kramade om henne hårt. 

- I love you Jess. 

- I love you too Eri, mumlade hon. 

Låtsas att de står på en flygplats. 

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Kapitel elva ute. Kommentera!! 

😿😍😿