Jag blev klar med allt efter två timmar och då var pojkarna fortfarande inte klara. Niall skulle sjunga sin vers. Louis och Zayn satt vid ett bord i hörnet och diskuterade något väldigt hemligt och Liam syntes inte till, så jag satte mig i soffan mitt emot Harry. Han tittade på mig leendes och jag log tillbaka. Jag studerade snabbt hans ansikte. Han såg bra ut. Gröna ögon, smilegropar, rufsigt lockigt hår. Hans hy såg bra ut. Han var snygg. Plötsligt skrattade han till. Jag tittade undrande på honom, men han sade inget. Gud. Det här var pinsamt. Något måste vi prata om. Vi kunde inte bara sitta här tysta och titta på varandra. 

- Ehum, harklade jag mig, have you had a Europé turné before? 

Han flinade. 

- What do you think? Havent Niall told you anything? 

Jag skrattade nervöst till. 

- Yeah. Of course he have. Bad move, my mistake. 

Han log lite innan han fuktade läpparna. Jag undrade hur det vore att kyssa de. De verkar så mjuka och var väldigt inbjudande. Nejmen Gud. Erica sluta. Du får inte tänka så om din bästaväns bästavän och bandmedlem. 

- But I get what you mean. It is like it is evey where. Sceaming fans and.. Yeah, its a wonderful feeling, sa han drömmande. 

- Do you ever regret being famous? Frågade jag försiktigt. 

Han tittade chockat på mig. Som om han inte riktigt visste vart han befann sig efter sin dröm, sedan log han stort mot mig och visade en rad med vita perfekta tänder. 

- Erica. You won't regret it. You would love it. Dont be afraid to reach your dreams, sa han. 

- No no, I know. But it just. I just.. I'm just curious. 

- Well sometimes I just want to be Harry Styles, not the famous popstar Harry Styles. But just me Harry. Sometimes it feels like people take you for granted, förklarade han. 

Jag nickade. Jag förstod vad han menade. Jag hade sett hur det gått och blivit för Niall. 

- I'm not afraid of it, sa jag sedan efter ett tag. 

- Dont be. Living your dream, is the best you can do. 

Vi log stort mot varandra. 

- So how do you and Niall know eachother?

Jag flinade och började berätta hur vi träffats och hur de kom sig att vi blivit kompisar. Sedan började vi prata om barndomsminnen. Mycket skratt uppstod och jag hade faktiskt väldigt kul med Harry där vi satt mitt emot varandra och pratade om allt mellan himmel och jord och fick oss ett gott skratt också. 

- What is it Niall? Frågade jag mjukt. 

Något var fel. Det såg jag på honom. 

- I'm just hungry, sa han och log ett litet leende. 

Han ljög. Jag visste att han ljög. Han var inte alls hungrig. Något hade hänt och han hade ont i magen på grund av det här. Han mådde inte alls bra och jag kan inte förstå att han inte berättar det här för mig.