Loved You First - Chapter 18



När pojkarna var klara, stod de kvar på scenen och även jag klev ut. Vi tackade publiken. Jag kollade klockan och såg att hon var tio. Jag suckade. Konserten hade bara hållt på i två timmar och den var över. Jag vet att tusentals tjejer så gärna skulle vilja se mer över deras idoler. Hade jag sett mina idoler, hade jag definitivt inte nöjt mig med två timmar. En ide tändes i mitt huvud. Pojkarna skulle precis gå av scenen när jag tog tag i Louis arm och fick honom att stanna upp. Louis tittade chockat på mig och publiken väntade spänt på vad som här näst skulle hända. Jag log vagt mot Louis som fattade vinken. 
- As you want, sa han tyst men endå så de flesta uppfattade. 
- My lil sis over here insist that we will have a extra thing. 
Han började förklara att en del skulle få ställa varsin fråga och att vi skulle svara ärligt. Publiken jubblade och en soffa skjutsades fram på scenen och några fåtöljer plus extra mikrofoner som alla grabbade tag om. Vi satte oss ner på sofforna och fåtöljerna, medan frågorna öste in. Vi besvarade så gott som möjligt. Det kom en hel del frågor om hur jag och Niall känner varandra, hur länge. Hur de kom sig att jag fick vara förbandet. Jag svarade på allt. Sedan kom orginal frågorna om pojkarna var singlar. Och alla svarade att det var de, alla förutom Leyum dvs. 

När konserten, på riktigt, var över runt elva, åkte vi till Nandos för att köpa hem mat. Vi satte oss framför tvn och började prata om vad som varit bra respektive dåligt idag. Alla hade en öl eller lätt öl/cider i handen, medan vi pratade. 
- I want some more food, utbrast Niall och reste på sig. 
Vi alla skrattade och fortsatte prata, när Leyum, Zayyyn och Louis utan förvarning reste sig upp och gick. Jag mötte en chockad Harry. 
- What was that? Undrade jag. 
- No idea. 
Vi börja le stort mot varandra. Harry skulle precis säga något när Liam kom inrusande. 
- Guys. You should pack now! We are going to Scotland tomorrow and have a concert there in two days, berättade han. 
- TOMORROW?! Utbrast jag och Harry i mun på varandra innan vi reste oss upp och sprang för att packa. 


En dag senare: 
Vi satt på flygplatsen, i ett litet rum för kändisar. Pojkarna plus deras maneger och livvakter satt vid ett bord och diskuterade om något, som enligt mig, var onödigt. Så jag satt i mitt egna lilla hörn och skrev låtar. Harry hade kommit förbi och tittat till mig några gånger, eftersom vi hade varit här i nästan fyra timmar redan. Han satte sig bredvid mig och tittade på mig med sina intensivt gröna ögon. 
- I just have to say it, you are very beautiful. 
Mina kinder blev genast blossande röda. Jag log generat mot honom. 
- Well, thank you. 
- You deserve to know, love. 
Jag blev så otroligt generad att jag inte ens visste vart jag skulle ta vägen. 
- Never mind, mumlade jag. 
- What are you guys doing? Fortsatte jag. 
- Boring things. Im not even listening. 
Jag skrattade och brast ut hans namn. Han log stort mot mig och jag slog lätt till honom på armen. 
- You didn't just do that, sa han och spärrade upp sina ögon. 
Jag log barnsligt mot honom. Han hoppade snabbt upp från stolen och drog upp mig från stolen så att jag låg på bordet istället. Jag tittade chockat på honom. 
- What are you doing? Utbrast jag. 
- Im gonna make you regret that you slaped me, sa han busigt. 
Han satte händerna i mina sidor och började kittla mig. Jag som är enormt kittlig började genast skrika och tjuta samtidigt som jag skrattade högt, vilket fick folk att vända sig om och hyscha. Harry lutade sig närmare mitt ansikte. 
- Tell me your sorry. 
- Im sorry, skrek jag. 
- Say that Im the best ever. 
- Never, skrattade jag. 
- Say it, log han stort. 
Jag skakade på huvudet. Harry kom närmare med sitt ansikte och en pirrande känsla spred sig i mitt ansikte. 
- Say it, utbrast han med ett stort leende. 
- I can say it!!
Harry slutade kittla mig och vi båda tittade upp personen som sagt det. Louis. 
- What are you going to say? Frågade Harry förvirrat. 
Jag tog snabbt tag i honom och vände honom så att han nu låg under. 
- Your turn, log jag stort. 
- Girls!! Enough is enough. Its time to get on the plan, sa Paul. 
Vi skrattade och reste på oss. Vi gick igenom tullarna och satte oss på planet. Jag satt mig mellan Harry och Louis. Mycket skratt skulle nog "föregå" idag. 



Kommentarer



Ditt fina namn:
Klicka så sparar jag ditt namn till nästa gång :)

Din e-postadress: (..ser bara jag)

Din blogg:

Kommentar:

Trackback