Loved You First - Chapter 6

Efter att vi ätit upp vår lunch och pratat klart bestämde vi oss för att snabbt kolla en runda i centrumet och shoppa om vi hittade något, vilket jag såklart gjorde. Fyra toppar och tre par byxor. Jag log när vi gick in i en sko affär. Niall höll mina påsar som den gentleman han var. Det var roligt, efter nästan tio års vänskap betedde han sig fortfarande som en gentleman. Jag flinade och gick förbi ett par skor som jag slängde en blick på. Jag backade tillbaka och stannade upp framför skorna. De var sjukt snygga och de skulle passa skit bra med mina nya kläder. Skorna var helt svarta med ungefär sju centimeters klack. De har olika detaljer på sig och var faktiskt snygga. Jag brukade inte ha på mig sånt här men de var sånt jag gillade, att sticka ut lite ur mängden. Att folk skulle tänka lite "wow" om mig. Jag drog ut skorna och gick och satte mig bredvid Niall som trött satt lutad mot väggen på soffan. Jag flinade mot honom och skrattade lätt innan jag satte på mig skorna och reste mig upp. Gick några varv för att känna bekvämligheten och ställde mig sedan framför Niall. 
- What do you think? 
Han log mot mig.
- They are gorgues, sa han trött. 
Jag flinade och gick och ställde mig framför spegeln. De var bekväma trots längden och otroligt snygga. Jag skulle ha de. Snabbt gick jag tillbaka till soffan, tog av mig skorna och satte på mig mina egna innan jag tog klackarna i handen och gick till kassan. Damen tittade upp på mig och log. 
- They are really nice. Good choice! 
Jag nickade och tog upp min plånbok. Hon sa priset och jag drog fram några sedlar som jag gav henne. Hon la ner skorna i en kartong som hon la i en påse. Jag tackade och hon gav tillbaka växeln till mig. Jag tog emot både växeln och påsen och drog sedan ut Niall som stapplade ut efter mig. 

Niall kollade på klockan igen för tionde gången på en kvart. 
- What is it? Frågade jag irriterad. 
Vi satt i bilen påväg mot ett tivoli i närheten. 
- I'm going back to London i 7 hours, mumlade han. 
Jag suckade men sa inget. Var han tvungen att ta upp det? Kunde han inte bara låta det vara och ha kul med mig de sista timmarna. Nej, tydligen inte. Jag suckade igen och Niall slängde en blick på mig. 
- I'm sorry Eri. I just wished we had more time. 
- I know, suckade jag, but lets just do the best of the situation. 
Han nickade. 
- Your right.
- As always, flinade jag.
Han tittade snabbt på mig och skrattade. 
- You have never right on anything honey. 
Fjärilarna började fladdra omkring i magen och jag suckade tyst irriterat till. Jag vände mig om mot Niall. Hans blå ögon var fokuserade på vägen framför honom. Hur kunde en kille ha en sådan stor effekt på mig? Det är helt otroligt. Jag vände mig om mot fönstret och tittade ut. Vad var det med oss? Vi brukade alltid ha så kul. Varför var det så stel stämning? Vad var det som hade hänt? 

Bilen rullade sakta in mot tivolit. Det var nästan proppfullt. Niall parkerade på bästa lediga plats och jag drog ut en NY keps från handfacket i bilen och gav den till Niall. Han tog snabbt tag i denoch  satte den på huvudet. Vi hoppade ur min bil och började gå in mot tivolit. 

Vi hade åkt nästan alla attraktioner när vi bestämde oss för att ta det lite lugnt och åka något som liknade parisehjulet men som inte direkt var det. Hela vägen genom kön var Niall väldigt nervös av sig och jag undrade varför. Jag tänkte fråga honom. Men inte i kön. Utan uppe i vår kabin. När det var vår tur satt vi oss snabbt och dörren stängdes. Vi åkte upp ett snäpp och jag tog tillfället i akt. 
- What is it Niall? 
Han tittade chockat på mig innan han tog ett djupt andetag. 
- Nah, its nothing, fakelog han. 
- Tell me now Niall or I will.. Do something, utbrast jag. 
Niall skrattade och skakade på huvudet. 
- It's a secret, log han. 
Jag tittade in i hans intensivt gröna ögon. 
- Niall James Horan. You tell me now or I will seriously punch you in your face, ropade jag. 
"In your beautiful face", la jag till i mitt huvud. Jag tittade surt på honom. Jag var ju inte sur. Jag skulle aldrig kunna vara sur på honom men jag ville inte att han skulle undanhålla saker för mig. Vi hade ändå känt varandra i tio år. Han borde veta att han kan lita på mig och att han kan berätta allt för mig. 
- I've been thinking. You are gonna get graduation this year. And in Summer er are going on a Europé tour and I was wondering if you would like to come, sa han långsamt och mycket försiktigt. 
Jag skrattade högt åt att hans nervositet varit i onödan innan jag nickade och mötte en förvånad Nialls blick. 
- Of course I want to come, Nialler. I have a little secret myself, flinade jag. 
Han tittade chockat på mig. 
- I have sought to collage in London. 
- Really? 
- Really, nickade jag. 
- That's awesome! We can hang out more often! 
- I know, fnittrade jag. 
Vi skrattade tillsammans högt åt ingenting och tillslut ledde det att vi låg på golvet i kabinen och vred och vände på oss. 

Efter den karusellen åkte vi hem till Niall där vi satt med hans familj och pratade om allt och inget tills det var dags för mig att gå hem och dags för Niall att ge sig av. De skjutsade hem mig och Niall följde mig upp till dörren. 
- We'll see each other soon, log han. 
- Yeah but I'll still miss you, mumlade jag. 
- I'll miss you too Erica.  
Han log innan han pussade min hjässa och drog in mig i en varm och stark Niall kram. Jag drog in hans lukt. Vi sa hejdå och sen försvann han. Jag suckade och öppnade ytterdörren och gick in. Dörren smällde jag igen hårt innan jag sprang upp på mitt rum. 
-----------------––––––––––––––––––––––
Så ja, här får ni en till del eftersom kapitel fem var så himla kort. Kommentera på! 

UPPTADE: Vet inte alls varför texten är större precis ovanför tivolibilden. Men jag har sett det, vet dock inte hur man ändrar. Så så får det vara. 

P.s stay turned. För har mycket skrivlust. Kapitel sju dyker nog upp snart. 



Kommentarer



Ditt fina namn:
Klicka så sparar jag ditt namn till nästa gång :)

Din e-postadress: (..ser bara jag)

Din blogg:

Kommentar:

Trackback