Jag hade med smink, min klänning, plattång och locktång. Allt i min väska och klänningen höll jag i ett klänningsfodral i handen. Väskans handtag låg vid mitt armväck min fria hand höll i telefonen och Facebook visades öppet. Jag kunde inte fatta att han efter flera år ens hade mage att skicka något till mig, att ens försöka. Vilket kräk. Jag stirrade på hans namn och suckade frustrerat. Fyfan vad jag skulle slå honom om jag fick syn på honom någongång. Det negativa är att Erica känner Niall som känner honom. Hela världen visste vem det var och miljon tals tjejer världen över dyrkade marken han går på. Han var deras Gud. Vad de egentligen inte visste var att han var inte ens i närheten av så snäll och underbar som han verkade. De var bara en fasad. Okej, nej, han kanske inte var elak men han var en jävel på att bryta löften. Han var inte värd något efter det som hände. Han var inte ens värd smutsen under mina skor. Jag väcktes snabbt ur min värld när jag hörde hur bussen sa Ericas väg adress. Jag tryckte på stopp och väntade in det att bussen stannat innan jag reste mig upp och gick av. Jag försökte sluta tänka på honom och hur mycket jag avskydde honom för det han gjort hela vägen till Ericas kort. Vad fan var koden? Jag suckade frustrerat och bara stod och kämpade för att komma ihåg. Jag gick ju inprincip hit varje dag, hur i helvete kunde jag glömma? Jag tittade mig omkring. Ahaa, jag har det! 1915. Jag knappade snabbt in siffrorna och dörren låstes upp. Jag drog upp dörren och gick ungefär två trappor upp innan jag kom till Ericas dörr. Utan att knacka eller plinga drog jag bara ner dörrhandtaget och klev in i lägenheten. Drog snabbt av mig skorna och gick sedan upp till Ericas rum. 

Där inne satt redan både Emma och Erica. De tittade chockat på mig. 

- Let's start fixing us! 

- Du glömde logga ut dig själv igår från fb, mumlade Erica. 

- Vi råkade komma åt musen på datorn och vi fick se att.. 

- Säg inte hans namn! Utbrast jag. 

- Sara! 

- Nej! Ni vet att jag inte tycker om de! 

Erica grymtade till. 

- Förutom Niall.

De tittade surt på mig. De visste att jag inte talade sanningen. Jag antar att de syntes på mig att jag ljög och att det fanns en längre story. Helt ärligt så orkade jag inte bråka. Jag tar för i helvete examen idag. Jag vill leva livet och bara njuta. 

- Kom igen tjejer! Va inte sura. Vi tar examen, vi ska njuta och fucka ur totalt! Kom igen! Nu fixar vi oss, tjöt jag och drog upp min väska för att dra fram allt jag hade med mig. 

- Du har rätt, hörde jag efter en stund och Erica reste sig upp och gick fram till radion och satte på musik.

Jag granskade mig i spegeln. Min klänning satt perfekt på min kropp och mitt bruna långa hår hade lagt sig i perfekta vågiga lockar över min ena axel. Min sminkning var inte för mycket och inte för vardaglig. Det var perfekt. Jag kastade en blick på Erica och Emma. Erica bar en gröna slapp klänning ner till låren och silver i midjan med halvlockigt hår och vardagligt men ändå tillräckligt mycket smink. Emmas bar en blå en axlad klänning, en armen var med spets och hon hade lite mönster nere på klänningen som räckte henne, strax, under rumpan. Även hennes hår var lockigt, men hon hade lite mer smink än oss. Jag drog fram våra klackskor. Erica hade på sig silvriga klackar på grund utav att hon hade silvriga detaljer på klänningen och silvriga accesoarer. Emma och jag hade båda på oss svarta klackskor. Emma drog upp en kartong och öppnade den snabbt. Spänt tittade ner i kartongen. Där låg ju alla våra examens rockar. Vi mötte varandras blickar innan vi alla tjöt ut våra glädjskri. Snabbt drog vi upp varsin rock och satte på oss de över våra klänningar och satte på oss hattarna. 

Klockan tre var vi på plats i skolan och överallt kryllade det av människor i röda rockar och hattar.